Mitsubishi Colt - förnuftig och bränslesnål

Om man bygger en bil för att bli rymlig och lättlastad men egentligen inte vill att det skall synas utanpå. Ja, då får man trixa med en kort huv, lång kupé och fiffiga lösningar för att kunna fälla eller ta ut bakre sätesraden. Mitsubishi Colt är ingen kvartersracer. Den är en föredömligt snål och rymlig bil i kompaktklassen.

Tyvärr bullrar det rejält i baksätet men man sitter bra både fram och bak. Särskilt baksätet, som är skjutbart i längdledd, imponerar med bra benutrymme. Bilen är lite av en mera anonym och kompaktare Skoda Roomster eller skulle man kunna beskriva den som en Mercedes A-klass som tryckts ihop på höjden och sträckts ut på längden. Lägre och längre med andra ord.

Axelavståndet Nyckeln till utrymmena är det långa axelavståndet och det gör dessutom bilen till en bra landsvägsbil. Bra fjädringskomfort och lugna, snudd på sävliga, vägegenskaper ger bilen karaktären av ett förnuftigt val mer än status eller prestandaval. Förnuftet går igen när det gäller de högt placerade bakljusen, de höga effektiva strålkastarna och bakluckan som öppnar rejält. När det gäller strålkastarna är det dessutom viktigt att notera att glödlampsbyte är superenkelt med gott om utrymme bakom strålkastarna.

Mer plus för förnuft får bilen för sikten. Man sitter ganska högt, har bra vindrutetorkare med bra svepyta, en stor torkare framför föraren och en liten framför passageraren, samt rejäla yttre backspeglar som dock smutsas ner ganska lätt.

Minus för gummimattorna som inte ligger still, fastnar lätt under gaspedalen, och lastkänslighet. Bilen blev betydligt svajigare med två passagerare bak.

Motor och växellåda gör sitt jobb riktigt bra så länge man är två i bilen. Med ökad last känns motorns dåliga vrid vid låga varv allt mer. Bilen är alltså mer volymlastare än tunglastare och det betyder också att den inte är en dröm med släp.