"Ville inte hästarna hoppa gjorde vi det själva"

Smaka på den här:

Linda och Anders har bott ihop i fyra år - hemma hos hennes föräldrar.

- Fast eftersom jag är ute och reser så mycket, så kan man ju säga att han har bott med mina föräldrar. Han har ett extremt tålamod, säger Linda och skrattar.

31 år gammal är OS-ryttarinnan Linda Algotsson i alla fall

på väg att flytta hemifrån.

Hon och sambon ska flytta till Gunnarsbo.

- Det är bara fem kilometer hemifrån. Vi har hyrt det sedan den 1 september, men vi har inte hunnit flytta än. 31 år och bor hemma. Det är skandal, va?

Fast har man 18 hästar och en mormor som lagar mat åt en varje dag så är det kanske inte så konstigt att det dröjer innan man packar ihop och flyttar.

- Vi kör hårt med mormor, fnissar Linda. Hon hotar med att flytta ibland. All mat hon gör är god. Fast fläskkotlett med potatis och brunsås är nog det bästa.

Tävlingssäsongen är över

för Linda Algotsson. Fast i

Körningsven, utanför Läckeby,

rullar allt på som vanligt.

Väckning klockan sju. Hästarna får mat innan det är dags för

frukost. Vid nio släpps hästarna ut och sedan väntar mockning och ridning.

- På sommaren rider vi tills det är skumt, nu får vi gå in vid fyratiden.

Någon semester är det inte tal om.

- Nu ska man hinna med alla unghästar som man inte haft så mycket tid för. Dessutom åker jag runt en del och håller föredrag, sponsringsuppdrag.

På gården finns 18 hästar. Tre av dem är Lindas topphästar, varav en ägs av mamma Margareta.

Vilken som är favoriten vägrar Linda svara på.

- De är mysiga på olika sätt.

Stand By Me är blyg, lat och rädd för allting.

My Fair Lady är hans raka motsats. Hon kräver uppmärksamhet och är en riktig diva.

Fair Dobbin är den lille buspojken.

Nästa sommar är det dags för OS i Aten - vilken häst väljer du då?

- Stand By Me har gått bäst under hösten, men det är många tävlingar kvar och jag räknar

alltid med skador, så jag vet inte vem det blir.

Fälttävlan är farligt - varför kunde du inte nöja dig med hoppning?

- Kicken jag får av att rida

terrängen är lite av tjusningen. När det går bra i terrängen

känner jag ett lyckorus, som jag aldrig upplever annars.

Har olyckorna inom sporten påverkat dig?

- När jag går ur och rider terrängen är det alltid 100 procent och inget slarv. Jag måste vara totalt fokuserad.

Hur började det egentligen?

- Jag lånade en häst när jag var 16 år som gått fälttävlan. Jag provade en gång och sedan var jag fast. Fast redan innan, när jag och Sara var små, byggde vi egna hinder i skogen. Ville inte hästarna hoppa gjorde vi det själva!

För några veckor sedan var du med i tv-programmet Mediemagasinet som tog upp manligt och kvinnligt i sportens värld.

- Jag tyckte det var dags att slå näven i bordet. Det är inte bara manliga sporter som räknas, men på tv och i de stora tidningarna visades det ingenting till exempel när jag vann världscupen. Fälttävlan är en liten sport, men nu har det ju gått bra för mig i flera år.

Hur skulle du vilja att det såg ut?

- Det finns ingen anledning till att inte ha en ridsportkväll i veckan, precis som hockeykväll.

Varför visar tv inget från de stora tävlingarna? Det är så enkelspårigt. Ridsport är ju en väldigt bred sport. På något sätt verkar det inte intressant med fälttävlan, om det inte händer en olycka. Då skriver tidningarna en massa.

Är du intresserad av någon annan sport än tidsport?

- Ja, fast inte så mycket fotboll och hockey. Det får man så man kräks av ändå.

I England är fältryttarna stora stjärnor. Hur är det i Sverige

- har du blivit rik på sporten?

- Ha, ha, den här sporten blir man bara fattig av! Kanske, efter den här höstsäongen, går jag med plus för första gången. Det är rätt dåligt med prispengar i fälttävlan. Varje tävling kostar mig runt 25 000 kronor. På SM vinner man 7 000 kronor. Det är knappt bensinpengar.

Det är skillnad mot dina kollegor i England.

- Ja, varje landslagsryttare i England har lika mycket som hela den svenska fälttävlansbudgeten. Det är andra förutsättningar, en helt annan värld. Med tanke på det är det fantastiskt att vi kan konkurrera med dem.

Om drygt ett halvår är det dags för OS.

Linda Algotsson har redan siktet inställt på medalj.

Men hon tänker inte ligga lågt till sommaren.

- Nu ska jag tävla så mycket som möjligt. Jag funderar på att starta i Badminton. Det är en svår bana och innebär en liten skaderisk både för mig och hästen. Men samtidigt vill jag inte komma till OS och inte ha hoppat det bästa.

FAKTA | Linda Algotsson

Ålder: 31 år.

Bor: Snart i Gunnarsbo, strax utanför Läckeby.

Familj: Sambon Anders, mamma Margareta, pappa Bo-Christer, systrarna Sara och Cecilia.

Yrke: Fältryttare, utbildad lärare.

Hobby: Mitt jobb är min hobby.

Kör: Volvo.