Vinst i Svenska Cupen

Hade vi förlorat matchen mot Rödeby idag hade jag tagit första bästa bil till Ölandsbron och jag hade förmodligen fått sällskap av alla som spelade idag.

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag skämdes när vi i halvtid gick in till omklädningsrummet för att pusta ut, eller det fanns ingen anledning till att pusta för vi hade inte gjort något. Eller jo, vi sprang runt som ett gäng nötter och väntade på att alla andra skulle göra något, istället för att själva ta tag i det. Vi hoppasdes på att någon skulle ta jobbet åt en, så man själv kunde stå och gapa och skrika. Visst, alla höll inte på så här men i stort sett hela laget. Trots det här gör vi mål rätt tidigt i matchen och det är kanske efter det allt fallerar.

Efter ett ordentligt snack i paus, bryter vi ihop och kommer igen för vi vet att vi är starka, och jobbar vi bara som ett lag slutar det alltid med seger. Andra halvlek är som en helt annan match. Vi tar löpningar, vinner dueller, jobbar för varandra, offrar oss och vi vill ha boll. Tyvärr råkar vi bjuda dem på ett mål och panik utbryter när det står 1-1 med cirka en kvart kvar av matchen. Min mittfältspolare Lina B byts ut och Cassa kommer in. Sen händer det vi alla väntat på - ketchupeffekten. Allt jobb och slit gav äntligen resultat. Motståndarna var helt slut vilket vi visste skulle hända för vi visste redan innan matchen att de aldrig skulle klara av att hålla vårt tempo. Amanda gör mål och det känns som vi kan andas ut. Strax därefter får vi en märkligt dömd straff där det från min vinkel ser ut som en frispark till dem, men enligt domaren var straff. Hur som helst så sätter Mamy 3-1 på straff och Amanda avslutar sedan med att göra 4-1. Vi bröt ner Rödeby på alla sätt och nu är vi vidare i Svenska Cupen.

Idag insåg jag att man kan vara hur bra som helst på fotboll, men springer man runt och slåss och brottas, har man inget på en fotbollsplan att göra.