Ygeman bör ringa en elektriker
Efter att betänkliga omständigheter uppmärksammats kring energiminister Anders Ygemans (S) speciallösningar för Sydsverige, avslöjar nu fPlus tveksamheter rörande hur elförsörjningen säkras till huvudstaden.
Anders Ygeman presenterade regeringens lösning på elkrisen i Stockholmsområdet i oktober förra hösten. Bland annat skulle kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm säkra elförsörjningen genom egen produktion i bristsituationer, så kallad ö-drift. Finansiering stod affärsverket Svenska kraftnät för ur sin beredskapskassa. Myndigheten har nämligen ansvar för den svenska elberedskapen.
Men under ärendets beredning bedömde handläggarna att företaget som äger Värtaverket, halvkommunala Stockholm Exergi, varken var förberedda eller godkända för elberedskapsåtgärder. Det behövde både uppfylla särskilda krav och beviljas miljötillstånd.
Handläggarnas avdelningschef bad dem då först att sänka kraven eftersom dessa skulle vara svåra att uppnå. När handläggarna vägrade tog chefen över ärendet och beordrade dem att inte ”störa chefsjuristen och Generaldirektören mer”, vilka hade rådgjorts om bedömningen. Finansieringen godkändes formellt av generaldirektör Lotta Medelius Bredhe denna juli.
Andra märkligheter är att Stockholm Exergi ska ha blivit undantagna från reglerna av Energimarknadsinspektionen, EI. Överenskommelsen skulle dessutom ha skett muntligt. Något som EI tillbakavisar. Och att Svenska kraftnät verkar ha bestämt sig för det specifika beloppet till Stockholm Exergi utan föregående utredning eller kostnadsanalys.
Många oklarheter kvarstår ännu, men det är svårt att undgå misstanken Svenska kraftnät har agerat i energiministerns intresse. Att affärsverket begärde en ökad utgiftsram för ö-drift i Stockholm dagen innan Ygemans pressträff tycks också vara ett synnerligen lyckosamt sammanträffande. Efter så många märkliga speciallösningar är det nog dags att Anders Ygeman kallas till Konstitutionsutskottet.
Även om ingen inblandad har agerat illvilligt är det tydligt vad priset blir för regeringens kortsiktiga och reaktiva energipolitik. Den tvingas till paniklösningar som underminerar elmarknadens stabilitet ytterligare.
Affären bevisar dessutom ännu en gång att regeringen är långt ifrån ovillig att låta politiken styra elmarknaden, vad den än må säga om kärnkraftens lönsamhet.
