Volvos utdelning får Sverige att rulla
När årsstämmorna för de stora börsbolagen åter fattar beslut om utdelningar till sina ägare hörs kritik från flera håll. Finansminister Magdalena Andersson (S) har flaggat för en översyn av reglerna sedan Sandvik gör en extrautdelning i år för att kompensera utdelningsstoppet 2020.
Med tanke på regeringens snigelfart när det gäller att stötta de mindre företagen finns det ingen anledning att motsätta sig en större översyn av omställningsstödet. På den punkten finns det ett blocköverskridande stöd i riksdagen, sedan också Kristdemokraternas Jakob Forssmed understrukit betydelsen av en större utvärdering utifrån också de små- och familjeföretagens utgångspunkter.
Men det låter i debatten som om de stora börsbolagen tar emot pengar från skattebetalarna och ger dem vidare till sina ägare. Riktigt så enkelt är det inte.
Titta på exemplet Sandvik. Industriföretaget fick 300 miljoner kronor i permitteringsstöd och ägarna vill dela ut sammantaget 8,1 miljarder kronor av kassan. De tre största ägarna är Industrivärden, Alecta pensionsförsäkring och Swedbank Robur fonder. Utdelningar beskattas i Sverige med 30 procent. Investmentbolag är lätt förenklat befriade från utdelningsskatten, men måste själva dela ut pengar som sedan beskattas. Det innebär att staten får intäkter som vida överstiger permitteringsstödet.
Detsamma gäller utdelningarna från Volvokoncernen som sitter med en enorm kassa. Bolaget fick 1,2 miljarder i permitteringsstöd och väljer nu att dela ut 30 miljarder kronor. Det fyller på statskassan rejält. Liksom pensionsfonder. Och en huvudägare som Industrivärden kan fortsätta att investera i svenska företag.
Det som är bra för Volvo är denna gång bra också för Sverige, som en känd direktör för bolaget en gång sade.
Synpunkter som att permitteringsstöd borde betalas tillbaka eller att det varit onödigt kan naturligtvis resas, men påståendet att ”kapitalägarna” berikas av staten är fel och enbart ideologiskt motiverad. Det är bolagen som berikar staten.
Liksom forskningen: När storägaren Investor ökar utdelningen får också Sveriges största privata forskningsfinansiär Knut och Alice Wallenbergs stiftelse som är huvudägare mer medel till förfogande att dela ut till bland annat studier om coronaviruset.
För de allra flesta förblir dock utdelningarna osynliga. Man måste lusläsa beskeden från fondbolagen och pensionsförvaltarna för att ta notera hur de påverkat det egna sparandet. Därför blir de också så lätta att politiskt kritisera.
En annan aspekt som förtjänar att nämnas är att permitteringsstöd riktades mer till anställda än till företag. Staten får annars vid arbetslöshet ta kostnaderna via a-kassan.
Visst kan utdelningsstrategier diskuteras också utifrån företagsekonomiska aspekter. Välfyllda kassor kan också användas till uppköp av andra bolag. Men utdelningarna blir heller inte något dött kapital när de kommer in på fondbolagets eller småspararens konto. De investeras vidare och bidrar till att bygga nya värden och en större ekonomi.
Ett näringslivsperspektiv saknas också i debatten. Hur påverkas investerares bild av Sverige om utdelningar från de stora jättarna regleras eller stoppas? Hur påverkas svenska ägarbolag av de inte får inkomster via utdelningar samtidigt som det ansiktslösa internationella fondkapitalet fylls på med nya pengar. Den svenska ägarmodellen där ägarna förutsätts ta ett stort ansvar i bland annat valberedningar skulle helt klart skadas.
Finansminister Magdalena Andersson får gärna tillsätta en utredning om förändringar av reglerna för permitteringsstöd. Men hon borde nämna att skatteintäkterna på utdelningarna vida överstiger statens stöd.
