GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Visst går Superonsdagen till historien

Nog blev ”Superonsdagen” historisk. Sverige fick en kvinnlig statsminister. Som omgående förlorade budgetomröstningen. Och vars regering sedan sprack. Och som sedan avgick.
Ledare • Publicerad onsdag 18:21 • Uppdaterad onsdag 18:50
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Onsdagen den 24 november 2021 kommer av flera anledningar att gå till den svenska politiska historien. Men inte på det sätt som tidigare statsminister Stefan Löfven tänkte när han meddelade sin avgång i augusti.

Valdes på förmiddagen. Begärde entledigande på eftermiddagen.
Valdes på förmiddagen. Begärde entledigande på eftermiddagen.
Foto: Pontus Lundahl/TT

Tanken var att Socialdemokraterna skulle få en nystart. Och Stefan Löfvens tidigare löfte om att behöva avgå om hans budget skulle falla hade nu inte längre någon betydelse.

Istället står en nyvald statsminister efter bara några timmar med en regering som spruckit och med en budget som en M-ledd opposition skrivit. För att sedan tvingas skriva under sin avskedsansökan.

Det historiska valet av en kvinnlig statsminister är i den rödgröna röra som skapats lätt att glömma bort. Det ska framför allt ses i ljuset av att Magdalena Andersson själv aldrig varit en vän av kvoteringar, genusanalys eller positiv särbehandling beroende på kön. Det är meritering, studier och arbete som fört Magdalena Andersson till positionen.

Men även om den cirkusliknande föreställning som inträffade under onsdagen kan te sig överraskande är den långtifrån ologisk.

Politiska självmål blev konsekvensen av det parlamentariska maktspelet som pågått under lång tid med syfte att navigera runt riksdagsmajoriteter och skapa allianser som bygger på att blockera lösningar mellan partierna. Till slut kunde budgetpresenter eller eftergifter rädda regeringen.

Det fortsatte också in i det sista. Magdalena Andersson presenterade så sent som på tisdagen, mindre än ett dygn innan budgeten skulle tas av riksdagen, en uppgörelse med Vänsterpartiet som betyder att en extrabudget ska läggas. Budgetordningen ignorerades därmed helt. Lägg därtill att Andersson dessutom valde att presentera en uppgörelse som är helt ofinansierad och som rymmer något så ovanligt som ett kontantbidrag till 700 000 pensionärer som utbetalas 10 dagar före valdagen.

Miljöpartiet motiverar sitt uttåg ur regeringen med att partiet inte kan sitta i en regering som förvaltar en ”högerextrem” budget.

Innehållet i budgeten som bär bred prägel av Moderaterna och Kristdemokraterna i termer av skattesänkningar och sjukvårdssatsningar kommenterar inte Miljöpartiet i sak. Det är SD:s medverkan- inte det politiska innehållet – som verkar vara det avgörande skälet till att MP lämnar regeringen.

”Men det är också ett beslut som visar respekt för riksdagen, även om det inte är de grönas intention”

Men det är också ett beslut som visar respekt för riksdagen, även om det inte är de grönas intention.

Länge ansågs det klart i Sverige att en regering som inte får stöd av riksdagen för sin politik ska avgå. Regeringen styr riket, heter det i grundlagen. När regeringen inte har stöd för det principiella innehållet i sin egen politik bör den rimligen inte sitta kvar. Meningen är ju att regeringen ska stå bakom och ta ansvar för de förslag som den lägger till riksdagen.

Stefan Löfven har två gånger regerat med M/KD-budgetar. Magdalena Andersson ägnade onsdagen åt att förminska innehållet i M-/KD/SD-budgeten i syfte att kunna sitta kvar vid köttgrytan. Det var som att den rödgröna helheten bestod, medan oppositionen endast drivit igenom några perifera förändringar.

Så sent som under kvällen innan budgeten antogs av riksdagen lät det annorlunda. Då hette det att de sämst ställda skulle drabbas av en påstådd ny skatt på funktionshindrade.

Det var inget statsmannaskap. Däremot visade Magdalena Andersson prov på ledarskap när hon på onsdagskvällen deklarerade att omständigheterna nu är annorlunda efter MP:s uttåg och att en ny statsministeromröstning är nödvändig.

Allt annat hade varit anmärkningsvärt, om inte i direkt strid med grundlag och riksdagsordning. En tydlig reglering saknas som svarar på frågan om en ny statsministeromröstning ska äga rum i det fall ett regeringsparti lämnar koalitionen.

Talmannens ställning - och därmed riksdagens - skulle dock skadas rejält om Andersson hade suttit kvar på sin post. Att Stefan Löfven gav beskedet till talman Andreas Norlén i somras att han kunde bilda regering, för att blott några veckor senare meddela sin avgång, liknar ett vilseledande av de folkvalda. Och om riksdagen tar ställning för en regering som talmannen föreslår är det rimligt att den åter får pröva statsminister om förhållandena ändras. Någon konstitutionell kris var allt vad Sverige nu inte behövde.

MP-avhoppet ska också ses som att gnistorna i ”samarbetet” med Centerpartiet till slut fattade eld. Trots framgångarna – med Centerns ord – i fråga om skogspolitik och strandskydd valde partiet att inte stötta regeringens budget. Det irriterade de gröna som ansett att partiet fått acceptera betydande eftergifter.

Något annat var inte dock utlovat. Tvärtom följde Centern praxis och röstade bara på sitt eget förslag. Men partiet bidrar ändå till den parlamentariska oredan genom att i en omröstning tolerera en statsminister för att i nästa omröstning inte uttrycka stöd för hennes politik.

När Socialdemokraterna vill regera utan att ha stöd för sin politik. När Centerpartiet röstar olika i omröstningar och när Miljöpartiet aldrig accepterat regeringens svaga stöd i riksdagen så faller det politiska korthuset till slut samman. Det var son hände Onsdagen den 24 november 2021.

Och vad som denna dag också hamnade i skuggan var att polisen förstärktes med större anslag. Att köerna kan kapas i sjukvården och att ett nytt jobbskatteavdrag fick stöd i riksdagen. Just nu är det inte regeringen som styr riket utan oppositionen. också det är historiskt.

Martin TunströmSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.