Annons

Villan är större än ett taxeringsobjekt

Fastighetsdeklarationen påminner om att villaskatten de facto består.
Ledare • Publicerad 2 november 2020
Villaägaren betraktas som en investerare.
Villaägaren betraktas som en investerare.Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

I dag måndag den 2 november är den sista dagen för villaägare att lämna in sin fastighetsdeklaration. 83 039 småhus i Kalmar län berörs sammantaget av nya taxeringsvärden.

De allra flesta behöver emellertid inte göra något alls. Skatteverkets förslag kommer automatiskt att gälla nästa år.

Annons

Det innebär att taxeringsvärdena i länet i medeltal höjs med 21 procent. Allt fler husägare i länet kommer därför att betala maxbeloppet i ”fastighetsavgift” som i dag uppgår till 8 349 kronor.

Av debatten att döma kan man nästan tro att beskattningen av småhus är borta. Ekonomer talar om en avsaknad effektiv skattebas. Socialdemokraterna i Kalmar län om skatt på lyxbostäder. Att fastighetsskatten bytte namn till fastighetsavgift gjorde emellertid inte att utgifterna för hushållet försvann eller att skattebasen för staten upphörde.

Det är lätt att bli förvirrad kring debatten av villabeskattningen. Å ena sidan talar ekonomer om den perfekta skattebasen. Å andra sidan utmålas landsbygdsbor som förlorare på dagens system. Det talas om en ”regional klyfta” i beskattningen eftersom maxgränsen för skatten är lika över hela landet.

Men den som menar allvar med ”regional klyfta” måste börja med att höja beskattningen av småhus i Stockholm och i Kalmar stad.

I dag betalar ingen heller mer i skatt än vad den gjorde före förändringen under alliansåren. Det är lätt räkna ut eftersom avgiften är 0,75 procent av taxeringsvärdet , istället för som tidigare en procent. Den som får några hundralappar i ökad avgift i Hultsfred eller Kalmar hade således fått en mycket större höjning med det gamla systemet.

Även bostadssektorn behöver beskattas. Det är något populistiskt att kalla den reavinstskatt som uppkommer vid försäljning av villor eller bostadsrätter för flyttskatt, vilket blivit vanligt i den politiska debatten. Reavinstskatten är en skatt på den vinst som uppkommer vid försäljning. En skatt på ränta. Den är ur en moralisk synpunkt mycket lättare att motivera än en beskattning som riktas mot själva boendet och ägandet.

Argumentet att reavinstskatten är den faktor som stoppar flyttkedjor och uppmuntrar äldre att bo kvar i ”våningar” och ”stora villor” är ännu ett exempel på det ekonomistiska tänkande som dominerar debatten.

Det är att betrakta äldre som brickor i ett bostadsspel där husägare agerar som ekonomiska nyttomaximerare, enkom intresserade av avkastning och vinst.

Det är långtifrån att se det egna boendet som något som människor värdesätter. Det ger egenmakt över vardagen. Över möjligheten att förbättra sin tillvaro genom att sköta den grönskande trädgården eller tapetsera om väggarna. Och det skapar trygghet i ett samhälle. Med ägande följer ansvar och visar forskningen engagemang i lokalsamhället. Medborgaranda kan det kallas.

Tänk om äldre i själva verket trivs i det egna hemmet med äppleträdgården eller balkongen? Tanken att tvinga fram flyttkedjor bygger också på ett synsätt där bostäderna är någon form av gemensam egendom som ska fördelas genom politiska beslut.

Annons

Bättre då att fortsätta att uppmuntra andrahandsuthyrning av befintliga boytor för att minska köerna i storstadsregionerna.

Och när man närmast kan tro att beskattningen av småhus upphört kan det vara värt att påminna om att även om avgiften hållits nere så får många i Kalmar län nu en något högre - som det faktiskt är fastighetsskatt.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons