unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Vi vet inget om sprängningar

Forskningen har lämnat politiken i sticket.
Forskningen har inget svar på varför detta drabbar Sverige och inte andra länder.
Forskningen har inget svar på varför detta drabbar Sverige och inte andra länder.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Anpassningen till den negativa brottsutvecklingen i Sverige har nu tagit ett nytt steg, när läkare från Västra Götaland reser till ökänt våldsamma Sydafrika för fortbildning. Tanken är att läkarna ska exponeras för stora volymer av trauma, framförallt penetrerande våld som kniv- och skottskador, och få erfarenhet som är relevant för svenska förhållanden.

Samtidigt har sprängningar blivit vardagshändelser. Under förra året ryckte polisens nationella bombskydd ut var tredje dag. Att ingen dog i attentaten beskrevs av bombskyddets chef som ren tur.

Allt fler torde ställa sig frågan: varför har vi i Sverige det här våldet? Varför finns det inte i våra grannländer? Varför har exempelvis Storbritannien en knivbrottslighet som verkar närmast pittoresk i jämförelse med det grova våldet i Sverige?

Försöker man gå bortom killgissningarna, finner man dock inte särskilt mycket. Svaret från vetenskapen om brott, kriminologin, är: vi vet inte. ”Det intressanta är att problemet med skjutningar och sprängningar är unikt för Sverige, trots att de förhållanden som genererar den här typen av problem inte är det”, har den ledande svenska kriminologen Jerzy Sarnecki sagt.

Somliga förklaringar kan avskrivas direkt. Att det skulle vara den restriktiva narkotikapolitiken som gör det, till exempel. Även i andra länder finns en omfattande illegal handel med droger men inte denna typ av besinningslöst våld. Att mängden vapen och sprängmedel i sig skulle generera våld kan det inte gärna heller vara. Det är inte svårare att ta in vapen i andra länder än i Sverige. Att våld av detta slag är något helt nytt i Sverige, som statsminister Löfven har hävdat, är inte heller korrekt. Det har förekommit både mc-krig och brutala rån.

Däremot är det uppenbart så att våldsspiralen har något med gruppen unga män i utsatta områden att göra. Ur kriminologiskt perspektiv är detta inte särskilt överraskande. ”Den typen av förhållanden som råder i vissa av våra förortsområden är nästan ett skolexempel på så kallade ’zones in transition’ (socialt desorganiserade områden) som leder till bland annat gängbrottslighet”, skriver Sarnecki.

Utsatta områden är i sig en förskönande omskrivning av hög koncentration av utrikes födda samt undermålig integration. Att studera riskerna som detta medför kunde tyckas vara den svenska kriminologins mest självklara uppgift.

Ändå har forskningen inte ägt rum. ”De flesta som skjuter har utländsk bakgrund, men frågan är hur det påverkar och hur mycket. Det är ingen som har jämfört Sverige med andra länder”, säger kriminologen Manne Gerell. Inte ens den första pusselbiten, en systematisk jämförelse mellan länder av skjutvapenmord och sociala faktorer som befolkningssammansättning och fattigdom, har lagts på plats.

Det klagas ibland på att politiker är populistiska när det kommer till brottsbekämpning. De föreslår enkla lösningar snarare än att ta hänsyn till forskningen, heter det. Men när det gäller den helt dominerande trygghetsfrågan i Sverige idag, skjutningarna och sprängningarna och bilbränderna, har forskningen lämnat politiken i sticket. ”Egentligen vet vi ingenting, det är ingen som har undersökt det mer formellt”, säger Gerell.

Naturligtvis har folkvalda ändå ett ansvar. Det går inte att som statsministern urskulda sig med att man inte ”såg det komma”. Men onekligen är det besvärande för kriminologin som vetenskap att just när dess insikter efterfrågades som allra mest, hade forskningen inget att säga.