Vi behöver en ny miljörörelse
Ny grön teknik lockar i dag både konsumenter och investerare. Det märks också på börsen där de stora oljejättarna har fallit som stenar, under några år av annars obruten börsuppgång. På tre år har västvärldens största oljebolag, Exxon Mobil tappat 48,72 procent i börsvärde. Brittisk-nederländska Royal Dutch Shell har också nästan halverats och backat med 47,88 procent medan index över Stockholmsbörsens 30 största bolag under samma tid stigit i värde med 28 procent. Pandemin spelar in, men också teknikskiftet som pågår.
Därför är det svårt att förstå den svenska miljörörelsen – Naturskyddsföreningen och Sveriges konsumenter som – nu driver på för ett förbud för svenska banker att investera i fossila projekt eller till fossilbolag som inte antagit en omställningsplan i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål. Ändamålen helgar heller inte medlen. Det handlar om en enorm inskränkning av näringsfriheten. Dessutom är Parisavtalet inte en svensk lag. Det öppnar för att tillfälliga opinioner ska kunna förbjuda lån till enskilda näringsgrenar. Vad står näst på tur? Bilindustrin, byggföretag eller tidningsverksamhet? I andra sammanhang brukar ju miljörörelsen hävda att exempelvis kärnkraft inte ska subventioneras. Med samma logik som vad gäller fossilindustri lär ju också miljörörelsen arbeta mot att eventuella nyinvesteringar ska kunna finansieras via kapitalmarknaden.
Svensk miljörörelse är i varje fall konsekvent. Tyska Greenpeace uppmärksammas nämligen åter för att de finansierar sin egen verksamhet med att sälja naturgas under den gröna etiketten ProWindGas som namnet till trots mer än till 99 procent består av fossil naturgas.
Eftersom naturgas är klimatvänligare än kol är det mindre kontroversiellt i Tyskland. Men likväl låser det fast ett fossilt beroende. Och det pekar också på hur den etablerade miljörörelsen i olika länder gör olika bedömningar på vad som är ”grönt”.
Greenpeace olika nationella förbund är självständiga. Men organisationen är en global aktör. De tyska aktivister som ingick i det illegala intrånget på Oskarshamns kärnkraftverk 2014 är således verksamma i en rörelse som finansieras av fossil kraft. Att de sedan bryter sig in i en verksamhet som producerar fossilfri kraft ter sig mot denna bakgrund än mer besynnerligt, men logiskt med tanke på den kampanj som organisationen just nu för mot svensk förnyelsebar skogsråvara i den aktuella, minst sagt lovligt tendentiösa filmen, More of everything.
Allt detta är beklagligt. Sverige behöver en seriös miljörörelse som inte får hjälp av tysk fossilgas och som ser skogsnäringen, från små skogsägare till industrier, som en medspelare och inte en motståndare i klimatkampen. Och som inte tänker i termer av planekonomi.
