Vet hut! säger Konstitutionsutskottet

Så blev det inte. Ett höstregn av anmälningar i stort och smått, mest smått, nådde ner till det utskott, KU, som utövar en betydande del av riksdagens kontrollmakt.

Då hade under Hallengrens år som statsråd den borgerliga oppositionens granskningsmakt också kännetecknats av en inriktning på juridiskt-konstitutionella frågor.

Konstitutionsutskottets erkända ställning hade bestått under åren då Socialdemokraterna innehade statsministerämbetet. Bakgrunden var den anda som skapades under alliansregeringens år. Nuvarande talmannen Andreas Norlén (M) och riksdagsveteranen Björn von Sydow (S) grävde ner de stridsyxor som bildligt talat förvarats i KU-kansliet. Verksamheten blev vad den skulle vara: Ett forum för konstitutionell granskning. Det innebär att en socialdemokratisk ledamot också får det tvivelaktiga nöjet att ställa sig bakom motiverad kritik mot en S-minister och att en M-ledamot av partitaktiska skäl inte kan vägra ställa sig bakom kritik mot en minister i dagens regering.

Enigheten och de långtgående kompromisserna i KU har till och med gått så långt att det från experten i på konstitutionell rätt, Fredrik Sterzel, framhävts att hur ”bra och välkommen den än är inte bör drivas för långt”. Han varnar för politiska kompromisskrivningar och att det är ”bra att ­någon gång visa upp olika meningar”.

Anmälningsinflationen under hösten och vintern bådade att den polariseringsanda som Magdalena Andersson bidragit till att skapa skulle nå också KU:s ledamöter. Nu gick det att se anmälningshysterin som en del i en större politisk strategi. Att visa på en regering som inte bara var regeringsoduglig utan också ett problem för demokratin.

En ny ordförande, socialdemokraten Ida Karkiainen, sattes omgående under hård press från sitt eget parti.

Men det uppdraget har Ida Karkiainen klarat väl. von Sydow-Norlén-andan fortsätter att prägla utskottets arbete.

På två punkter får Kristerssonregeringen tämligen rättmätig och föga överraskande kritik. Beredningen av elstödet gick för snabbt och skolminister Lotta Edholm (L) gjorde fel när hon avstod från att svara på en fråga i riksdagen mot bakgrund av att hon var KU-anmäld.

Även statsråd i den tidigare S-regeringen kritiseras. Som förra utrikesminister Ann Lindes felaktigt spridda uppgift att vapenexport till Ukraina var oförenlig med svensk lagstiftning.

Men Konstitutionsutskottet avvisar i enighet den mängd anmälningar som skickats in från S-ledamöter. Ledamöterna i utskottet höjer till och med rösten mot anmälningsvågen när det gäller ministrars uttalanden. I ett särskilt avsnitt konstateras det att mängden anmälningar mot enskilda ministrars uttalanden ökat, men att det inte är utskottets roll att granska uttalanden som bäst kan granskas i en fri och öppen debatt. KU:s ledamöter har helt enkelt tröttnat på att riksdagsledamöter använder granskningsmakten för att väcka uppmärksamhet och för rent partipolitiska syften.

KU:s granskningsrapport har tyvärr fått minimal uppmärksamhet. Enighet ger som bekant inte samma utrymme som konflikter. Samtidigt inger KU-ledamöternas utförda granskning ett visst hopp. Medan andra polariserar, talar om Sverige som en försvagad demokrati och ger en bild av ett konstitutionellt förfall tar ledamöterna i KU uppgiften på allvar och genomför en granskning utifrån lagens bokstav och anda. Och de ledamöter som vill se ett återpolitiserat KU får – för att citera ett känt KU-uttalande – lära sig att ”veta hut”. Det har gått så långt i riksdagen att KU inte bara granskar regeringen utan också tvingas att läxa upp oppositionens ledamöter.