Verklighetens KD annat än bildens KD
I de pågående budgetmanglingarna som ske mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna uppges Kristdemokraternas krav vara tre: Tilläggsbidraget till bostadsbidraget för barnfamiljer ska förlängas, fler insatser för ekonomiskt utsatta ska läggas in i budgeten och stödet till civilsamhället ska förstärkas.
Den ekonomisk-politiske talespersonen Hans Eklind berättar i Dagens Industri om svåra förhandlingar. Moderaterna har spjärnat emot stödet till barnfamiljer, men uppges till slut ha ha vikt ner sig. Stödet rimmar dåligt med tankar på bidragstak och den högst ställda ambitionen att uppmuntra egenförsörjning, men tiderna är också exceptionellt dystra för många hushåll.
De mjuka förhandlingsinspelen påminner mer om partiets historiska välfärdsmodell än de för tankarna till den bild av partiet som företrädare själva målat och som partiets motståndare så gärna reproducerar av ett parti som utvecklats i hård och högerpopulistisk riktning.
Högerpopulister saknar för övrigt den kristdemokratiska kopplingen till civilsamhället och ser till skillnad från kristdemokrater, konservativa eller liberaler självständiga sfärer i samhället som ett problem.
Och om populister föreslår bidrag och stöd till barnfamiljer bygger det snarare på röstmaximering och prioritering av egna sociala väljargrupper än på en genuin vilja att understryka värdet av social sammanhållning och allas möjligheter att utvecklas till sin fulla potential.
Bilden av KD-politiken såväl i opposition och i regeringsställning skiljer sig således från den faktiska. Och det är en viktig faktor för att förstå stämningarna i partiet efter den svåra kris som uppstått sedan EU-parlamentarikern Sara Skyttedal polisanmälde partisekreteraren Johan Ingerö för ofredande. En händelse som ska ha skett för nio år sedan.
Nu har Ingerö fått lämna sin post efter att också ha blivit totalt inkompetensförklarad av partiledaren. Det var inget gott exempel på personalpolitik eller ledarskap. I personalärenden säger man så litet som möjligt av respekt till den tidigare anställdes integritet. Ingerö har dessutom tjänat Kristdemokraterna under många år och fick den senaste topptjänsten så sent som efter valet förra året.
”Vid sidan av det upplevda eller faktiska brottet - som i varje fall är preskriberat - rymmer historien emellertid en djup politisk konflikt.”
Vid sidan av det upplevda eller faktiska brottet - som i varje fall är preskriberat - rymmer historien emellertid en djup politisk konflikt. Ingerö hade till uppgift att söka stoppa Skyttedals förespråkande av droglegalisering i ett SVT-program. Då hade parlamentarikern i andra forum torgfört sin drogliberala inställning utan att på förhand ha meddelat sin partiledning.
Att i en komplex fråga avvika från partilinjen som officiell företrädare blir sällan populärt i opposition. Det fungerar extra dåligt när man sitter i regeringsställning och dessutom innehar posten som socialminister. Den vinande partipiskan kom därmed knappast som någon överraskning för någon. Och den offentliga kritiken mot förstanamnet på listan ska också ses mot bakgrund av att nästa EU-parlamentsval sker redan 2024. Ebba Busch gav i varje fall inte Skyttedal något oreserverat stöd inför den kommande nomineringsprocessen.
Det kan nog mer ses som en politisk markering om att företrädarna har förpliktelser mot partiprogram och riksting än en personlig mot den karismatiske Skyttedal. I vilket fall så hamnar de antipopulistiska och socialt motiverade kraven i budgetförhandlingarna rejält i skuggan när KD-ledaren ska hantera egna och andras tillkortakommanden istället för att understryka att den faktiska KD-politiken skiljer sig från bilden av politiken.
