Vem där?
Liberalerna har nyligen hoppat på tåget för en folkräkning. Trångboddheten är enligt partiet det som ska upptäckas för att kunna åtgärdas. Bifogat till förslaget finns en passus om att trångboddhet ska vara en faktor som ger förtur till äldreboenden. Det är en chimär.
Argument som är lite närmare var skon klämmer handlar istället om fusk. Att ett hundratal personer är folkbokförda i samma lilla två-rumslägenhet kan såklart vara ett tecken på att Sverige har ett sjukligt problem med trångboddhet, men det är ärligare att erkänna att det är en tydlig indikation på ett välfärdssystem som utnyttjas.
Alla myndigheter hänvisas till folkbokföringsadressen som urkund för var en person befinner sig. Detta trots att det länge varit en lönsam affär med adresshandel. 200 000 personer beräknas vara skrivna på en annan bostad än de bor i. Om socialtjänsten säger att du måste ha en viss typ av boendeförhållande för att ta del av en viss typ av bidrag, så kan du enkelt betala någon för att få skriva dig på dennes bostadsadress. Om du inte behöver bevaka posten eller myndighetspersoner som kommer dit behöver du inte ens betala, det finns i nuläget inget som hindrar från att helt vilt skriva dig på någon annans adress.
Enligt delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen har 300 miljarder betalats ut felaktigt sedan 2005. Tre av fyra felaktiga utbetalningar är en följd av att felaktiga uppgifter lämnats, varav minst hälften av felen är avsiktliga, enligt utredningen.
Till detta adderas en stor problematik med samordningsnummer, asylsökande som registrerat olika personnummer i kontakt med myndigheter och att hälften av de som utvisats från Sverige på grund av att de anses utgöra ett hot mot rikets säkerhet fortfarande är kvar. Lex Rakhmat Akilov.
Det vore erforderligt, minst sagt, att ta reda på vilka som befinner sig i landet och var de bor.
Den senaste folkräkningen i Sverige genomfördes 1990. Hårdnackade liberaler kallade den då för ”Folk- och boskaps-räkningen”, och hävdade att det var ett integritetsövertramp. Många vägrade att svara på enkäten som skickades ut och var frivillig att fylla i. Men att låta ”storebror staten” veta var man bor, en information som man redan är skyldig att delge via folkbokföringen, är ett lågt pris att betala för att få ordning på vem som är vem. Nu verkar flera av dem ha svängt. Särskilt i ljuset av att det är en säkerhetsfråga.
Sedan 90-talet har man alltså inte haft koll på läget. Nu är det 2020. Ny policy har inte kunnat baseras på den faktiska situationen, utan på väldigt daterad data.
Utöver tramset om integritetskränkningar så finns invändningen att det helt enkelt är svårt att få ett tillfredsställande resultat, då det finns utmaningar vad gäller genomförandet. Om man igen skickar ut en frivillig enkät blir det svårt att lita på resultatet. Något handgripligt skulle förmodligen behövas. Dörrknackningar eller en typ av sanktion för utebliven inräkning, något för en utredning att klura på. Eventuellt blir det dyrt, men troligt är att folkräkningen blir självfinansierad om tillfället tas att komma till rätta med allt bidragsfusk.
Även om Liberalerna är lite skenheliga med bakgrunden till förslaget om folkräkning, är det ett välkommet tillskott till KD, SD och delar av Moderaterna som sedan tidigare påtalat behovet. Hur det går för L i förhandling med Januaripartierna återstår att se.
