Annons

Varsågoda, en viktig reform helt gratis

Socialbidrag ska inte vara en försörjning för arbetslösa.
Ledare • Publicerad 17 september 2018
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Arbetsförmedlingen konkurrerar med kommunerna om arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsförmedlingen konkurrerar med kommunerna om arbetsmarknadspolitiken.Foto: MARKO SÄÄVÄLÄ/TT

Hur intressant det än kan vara vem som styr landet, är det än mer intressant vilka reformer som genomförs. Alla tänkbara regeringsalternativ måste initiera en stor bidragsreform. Dagens system där ekonomiskt bistånd (socialbidrag) har blivit en långvarig försörjning för personer utan andra problem än att de är arbetslösa är ohållbart.

Dels blir det en tung ekonomisk börda för kommunerna, dels fungerar det inte för att få arbetslösa i arbete.

Annons

Detta framgår av en ny rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Arbetsmarknadspolitik för arbetslösa mottagare av försörjningsstöd.

Försörjningsstöd ska vara samhällets yttersta skyddsnät. Därför är det svårt att förena med krav på att mottagare ska göra sig anställningsbara.

1998 införde den socialdemokratiska regeringen en möjlighet för kommunerna att kräva motprestationer av bidragsmottagarna. Men i praktiken finns det stora begränsningar gällande vilka sanktioner som kan användas. Det är också rimligt när stödet går till avsedd grupp.

När socialbidrag fungerar som alternativ a-kassa får det också en rad andra oavsedda konsekvenser. Kommunerna måste bygga upp en egen arbetsmarknadspolitik, trots att den är ett statligt åtagande och verkställs av en gigantisk statlig myndighet.

Det hör till Arbetsförmedlingens uppdrag att prioritera personer som står långt från arbetsmarknaden. Kommunerna utvecklar insatser vid sidan om Arbetsförmedlingens, ofta med oklar verkan. Det saknas kunskap om vilka insatser som egentligen är effektiva.

Den mest snillrika åtgärden är att ordna tidsbegränsade kommunala anställningar som gör att bidragsmottagarna kvalificerar sig för vanlig a-kassa och därigenom slutar belasta kommunens budget.

Att kommuner och stat dubbelarbetar och skjuter människor mellan sig är en absurd ordning.

Socialbidrag måste återställas som det yttersta skyddsnätet för tillfälligt utsatta. Arbetslösa bör ingå i ett helt nytt system, i praktiken en a-kassa för nyanlända. Det avlastar kommunerna och framför allt socialtjänsten, vars anställda är utbildade för att hantera sociala problem och inte matchningssvårigheter på arbetsmarknaden. Det skapar tydlighet på så vis att en myndighet får ansvaret. Och det ger helt andra möjligheter till sanktioner gentemot mottagarna.

Förslaget är inte nytt. I en bilaga till Långtidsutredningen 2011 rekommenderade nationalekonomen Eva Mörk ett system med generell statlig dagpenning till alla individer som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen men inte har kvalificerat sig för a-kassa.

Utöver allt annat positivt skulle dagpenningen knytas till individen, inte till hushållet. Ekonomiskt bistånd, som är hushållsbaserat, har marginaleffekter som motverkar syftet. Som framgick av en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi nyligen kan en familj förlora på att en av föräldrarna går från bidrag till arbete.

Men förslaget anammades inte. Det närmaste någon har kommit en reform är Moderaterna, vars förslag på bidragstak dock fortfarande bygger på att socialbidrag är en relevant inkomstkälla för arbetslösa. Så var det aldrig tänkt och så borde det aldrig ha fått fungera. Nästa regering måste, oavsett hur den ser ut, ta tag i bidragssystemet.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons