Thomas Hermansson: Världen av idag är annorlunda

Liksom vid attacken mot tvillingtornen, eller attentatet på Drottninggatan, minns många var de befann sig och vad de gjorde när nyheterna sipprade ut.

För egen del var jag med släkt, samlad nära Göteborg till ett av sommarens återkommande födelsedagsfiranden. Fika och psalmsång – föga anandes om vad som pågick bara några timmar bort med bil. Jag hade nyligen skaffat min första Iphone, och plockade under något samtal vid ett av de knökade kusinborden upp den för att "kolla flödet" och mina meddelanden – bombattentat i Oslo! Chocken: terror i Norden? Och de allvarliga samtalen i bilen hem.

Generationen som växte upp efter 11 september präglades inte av det glada 90-talet och demokratins segertåg, utan av kriget mot terrorn och förändringarna i Ryssland. På samma sätt har bland annat terrorn som krupit allt närmre de senaste tio åren, och Kinas nya roll, hängt tungt över de ungas sinnen under 10-talet.

När dådet i Norge inträffade stod världen ännu som på tröskeln till 10-talet. Världen av idag är annorlunda, både teknologiskt, politiskt och internationellt:

Västs konflikter med Ryssland och Kina har blivit framträdande, populismen har gått fram och polariseringen har ökat. De smarta telefonerna och sociala medierna har erövrat världen, och fått stora konsekvenser för nyhetsspridning och demokratisering av informationsflöden – liksom de också utgjort en förutsättning för alternativa mediers tillväxt och framgångarna för populistiska företrädare som Donald Trump.

10-talet blev en turbulent tid för världen. Uppvaknad ur den ekonomiska krisen följde den arabiska våren, krig i Mellanöstern, Islamiska Statens grymheter, migrationskrisen, internationell osämja – och i Sverige såväl terror som ökade våldsbrott. Allting avrundat med en global pandemi.

Ett förändrat läge i världen har också lett till nya politiska verkligheter. Otryggheten väcker nya insikter. Värden som gemenskap, tradition, familj, kyrka och lokalsamhälle återupptäcks. Det hyperindividualistiska 00-talet med dess storstadsvurm och sekularistiska norm är avlägset. Tal om självförverkligande och ”ensam är stark” ger plats åt behovet av trygghet och livsmening.

Vissa debatterar huruvida det är rätt eller ej att politisera terrordådet i Norge. Men attacken, riktad mot regeringskvarteret och socialdemokratiska ungdomar, var politisk i sig. En attack på demokratin, motiverat av politiskt hat. Det är en annan sak att andra, som Annika Strandhäll (S), osmakligt använder dådet för att brunsmeta Liberalerna och oppositionen.

Sörj de döda med värdighet. Och agera för att motverka politiskt hat och samhällsproblemen som urgröper tryggheten.