Varför skulle troende vara intoleranta?

Just nu ser vi hur kampanjen mot kristna och andra typer av religiösa friskolor rullar på. Religion, just nu kristendom och islam, skulle vara något som fostrar till bakåtsträveri och intolerans. Ja, många debattörer tycks sätta en allvarlig religiös tro, som man också låter få följder för det dagliga livet, i motsats till logik och medborgaranda. ?Nej, den svenska skolan måste stå på vetenskaplig grund!? utbrast en politiker i radio för lite sedan, när han ville få bort kristna friskolor.

Därför är det så intressant att ta del av den värderingsstudie som opinionsanalysinstitutet Demoskop låtit göra för Centrum för samhällsanalys, en tankesmedja som leds av förre Karlstadsbiskopen Bengt Wadensjö och Kalmarbördiga etikforskaren Susanne Wigorts Yngvesson. För den undersökningen pekar på en helt annan verklighet än de moderna rutinfördomarnas.

Studien använder sig av en beprövad metod att särskilja olika värderings- och livsstilsgrupper i Sverige. Vissa intresserar sig mer för materiella saker, som inkomst, hus och status. Andra för mer andliga ting, som samhällsanda, solidaritet och medmänsklighet. I en annan dimension skiljer studiens forskare mellan dem som oftast säger ja till förändringar ? inte är rädda för framtiden ? och de mer förändringsovilliga. Och så lägger man till sådant som till exempel ålder.

Med det stora materialet som bas kan man sammanfatta olika hållningar. Och det visar sig att den del av Sverige som är utövande kristen ? den ?gudstjänstfirande församlingen? som det brukar heta i kyrkopolitiska sammanhang ? inte alls är som många debattörer förutsätter.

Här möter vi markerat motstånd mot dödsstraff, och ett starkare betonande av rättsmedvetandet än i normalfördelningen. Vi möter också hos de ?praktiserande troende?, som studien uttrycker det, en hög grad av tolerans mot andras synsätt. Detta i kontrast till den grupp som mer har kristendomen som vagare ideologi än som tro (de benämns här ?ickepraktiserade troende?). Här är i stället toleransen ungefär som hos medelsvensken.

Och de praktiserade troende skiljer solklart ut sig från den resultatgrupp som undersökarna döpt till ?klättrare?. Dessa har i stället mer gemensamt med undersökningens ateister.

Och det är inte så lustigt att läsa om dem eller om den mer förändringebenägna grupp som döpts till ?trendputtarna?. Här är stödet för samhälls- och gemensakapsvärden alldeles ovanligt lågt, liksom förståelsen för andliga dimensioner i livet. I dessa grupper möter vi också högre tolerans för tanken på dödstraff och på krig som politiskt medel (undersökningen frågar om bombningarna av Afghanistan).

Ett samhälle kan naturligtvis inte bestå enbart av människor som alla tycker likadant. Samhället är som ett pussel. Det är för att vi är olika som det håller samman.

Men att starta en debatt om kristna församlingar och kristna friskolor från punkten att de allmänt sett skulle vara härdar för intolerans är tydligen helt enkelt fel.