Var finns Kalmars framtidsdebatt?

Det var lite lustigt att betrakta Uppsalapolitiken, vilket jag gjorde under ett årtionde. I fullmäktige debatterades det så att stickor och strån rök. Men stadens framtid avgjordes på andra ställen. När Uppsala universitet (5400 anställda och 25 000 studenter), Sveriges Lantbruksuniversitet (3500 anställda och 4000 studenter), Livsmedelsverket (500 anställda), Läkemedelsverket (370 anställda) eller SGU (280 anställda) hickade höll Uppsalapolitikerna andan. Uppsala kommun var fyllningsmassan mellan de stora kunskapsorganisationerna med Sverige, Europa eller världen som arena, och kommunens framtid bestämdes i alla fall inte av kommunpolitikerna.

Håller vi på att komma i samma sits här i Kalmar? Jag har då och då frågat kommunpolitiker om vilken tanke de har om vår stad om säg tjugo år. Inte har det blivit några svar värda att skriva ned. Däremot har jag träffat effektiva topptjänstemän med massor av idéer. Ibland undrar man om karikatyren är riktig: politiker som fyller dagen med detaljbeslut men lämnar de stora frågorna till tjänstemännen.

Ja, det ?går ju bra för Kalmar?. Säga vad man vill om socialdemokraten Kjell Henriksson. Men han har lyckats dunka in en optimistisk ton i alla fall. Nya stiliga hus reser sig och befolkningen växer. Men tittar man lite bakom kulisserna finner man att väldigt mycket av den expansionen lever på kommunens egna skattebidrag. Kalmar kommun tycks ofta göra som de där uländerna man har hört om: när ett stort och mäktigt företag börjar viska om att kanske sätta upp en fabrik rullar ulandsregeringen ut röda mattan och bjuder på det mesta.

Nu borgar Kalmar kommun för sitt fastighetsbolag Kifab med över en halv miljard, och Kifab står snällt berett med billiga lokaler när något företag viskar ?Kalmar?.

Oroligt frågar man sig hur stor del av ?det går bra?-låten som är en bubbla.

Vilket alternativ erbjuder då de borgerliga i vår stad? Det är lite diffust. Vi hör ofta kritik mot skandaler och dålig förvaltning, mot undermålig service och kaotiska besparingar. Det är allvarliga saker, onekligen. Men det är egentligen inga framtidsfrågor, utan mer efterstädning.

Ska då inte politiker, i synnerhet borgerliga, avhålla sig från framtidsplanering? Planekonomi och storstilade politiska satsningar leder ju alltid fel.

Jo, men planekonomi är en sak. Politiskt ledarskap en annan. Skälet till att vi nu har vänstermajoritet i Kalmar är tyvärr att socialdemokraterna nog ägnat det politiska ledarskapet mer tankar och kraft än de borgerliga. Visserligen från fel politiska utgångspunkter, men ändå.

Nu har ni chansen, Jan-Olof Wernersson, Bengt Sundström, Bengt-Olof Roos och Anders Andersson!

Det tar tid att bygga grunden för ledarskap. Nu har ni tre år på er fram till nästa val. Det är nu ni har tid att börja i smått, visa alternativen och gradvis foga samman dem till en bild av det Kalmar ni vill se om tjugo år! Den av er som lyckas bäst med detta kommer att bli den som lägger grunden för det egna partiets dominans efter valet 2006.

Jag skriver detta inte bara som moderat redaktör. Jag skriver det också därför att jag inte vill se ett Kalmar, där de beslut som har avgörande påverkan på stadens och kommunens framtid tas av andra aktörer: av departement i Stockholm, av högskolan eller av företagsstyrelser långt borta.

Behöver ni en arena (och du en också, Kjell Henriksson)? Det står en hel tidnings debattplatser till förfogande!