Välkomna, Natos parlamentariker!

I riksdagshuset? Ja, Sverige är sedan 2003 associerad medlem i församlingen som formellt sett är fristående från försvarsalliansen Nato. Men den nära relationen till försvarsalliansen symboliseras med att dess vice vice generalsekreterare, Mircea Geoană deltar i sessionen.

Medlemskapet har givit svenska riksdagsledamöter insyn i Natosamarbetet och det parlamentariska samarbetet markerar också att alliansen är en förening för värnandet av demokrati och mänskliga rättigheter. Vårsessionen brukar också av tradition hållas i partner eller associerade länders huvudstäder för att markera öppenhet och europeisk solidaritet. Historiskt har det parlamentariska samarbetet också haft en stor betydelse, inte minst när nyvalda parlamentariker i det postkommunistiska Östeuropa fick möjlighet att internaliseras i ett europeiskt demokratiskt sammanhang.

När den svenska delegationens ordförande Karin Enström (M) öppnar sessionen kan det därför vara värt att påminna om att två svenska partier, Vänsterpartiet och regeringspartiet Miljöpartiet motsatte sig att sessionen skulle hållas på svensk mark.

Därmed motsatte sig partierna ett samtal mellan folkvalda parlamentariker och en ökad möjlighet till insyn i försvarsalliansens arbete.

När programmet presenteras ter sig argumenten också närmast absurda. Det varnades för att mötet skulle utnyttjas för att ”profilera den svenska försvarsindustrin” och ”marknadsföra svenskt krigsmateriel”.

Parlamentarikerna får enligt det öppna schemat lyssna till föredrag om läget i Arktis, om Kinas växande betydelse. På agendan står också instruktioner om vapenkontroll, företrädare för det svenska fredforskningsinstitutet Sipri medverkar och frågan om biologiska stridsmedel kan tänkas spela en större roll i kölvattnet av Corona ges utrymme.

Att delta i ett parlamentariskt samarbete är självfallet inte detsamma som att ställa sig bakom organisationen. I den svenska delegationen ingår flera socialdemokrater däribland den uttalade Natomotståndaren Laila Naraghi från Oskarshamn och det var den förre talmannen och socialdemokratiske försvarsminister Björn von Sydow som tog initiativet till att arrangera sessionen i den svenska huvudstaden.

Sessionen äger också rum i en brytningstid. Efter att den förre presidenten i USA, Donald Trump, misshandlat den transatlantiska länken finns stora förhoppningar om att Joe Biden ska restaurera söndriga relationer. Samtidigt råder ingen tvekan om att Europas länder kommer att få ta ett större ansvar för sin egen säkerhet när USA flyttar resurser till Stilla havs-regionen. Till bilden hör också Storbritannien utträde ur EU och att den franske presidenten Macron arbetar intensivt för att stärka Europas förmåga under delvis fransk flagg. Att svenska specialförband deltar i den franskledda antiterorinsatsen i Sahelområdet ska förstås utifrån Paris nya allt starkare betydelse. Men det vittnar också om att Natoländer som Frankrike och Italien mer blickar söderut än österut.

De svenska parlamentarikerna får möjlighet till insyn, kontakter och kunskap.

Men precis som i Natosamarbetet saknar de svenska parlamentarikerna något som medlemmarnas representanter har i församlingen: Rösträtt.

Utanförskapet har ett pris.