Valfrihet, modell Mörbylånga

I Mörbylånga kommun har sex dagbarnvårdare sagts upp, trots att de har fulla barngrupper och barn står på kö för att få komma till dem.

Skolchefen Ann Willsund påstår att skälet är att man vill gå föräldrarna till mötes och ”ge dem den barnomsorg de vill ha.” Och eftersom ”de flesta” vill ha dagisplats så blir det så här.

Men stopp nu lite! Om det nu är så att kommunen vill ge föräldrar den barnomsorg de vill ha, varför är det bara somliga föräldras åsikter som tillåts ha betydelse? Varför struntar kommunen i de föräldrar som nu har barn hos de sex dagbarnvårdarna och vill kunna fortsätta med det, för att inte tala om de föräldrar som står i kö? Och då har vi inte ens nämnt de tusentals personer som beräknas flytta till Mörbylånga under de närmaste åren – några av dem får rimligen antas ha barn som behöver barnomsorg.

Förmodligen är det helt enkelt så att Mörbylångapolitikernas liv blir mycket enklare om de bara plockar bort alla alternativa barnomsorgsformer. Varför hålla på och dutta med dagmammor, även om de är kommunala? Allt blir så mycket enklare och jämlikare om alla ungar stoppas in på kommunala dagis.

Det är det som är valfrihet i Mörbylånga.

Pinsamt.