Välfärden berikas där idéer går före vinst
Vinst, företag och koncerner har stått i fokus när traditionella välfärdsmonopol under senare år har utmanats och olika valfrihetssystem införts.
De idéburna aktörerna har dock aldrig fått förutsättningar att växa. Men när verksamheter utvärderas är det inte bara de som har nöjdast brukare - eller kunder som det sägs på marknadsspråk - utan som också de som får allra högst resultat när det gäller kvalitet.
En dryga året gammal undersökning från Göteborgs universitet - Quality of gouvernment institute med titeln Provider Ownership and Service Quality av forskarna Rasmus Broms, Carl Dahlström och Marina Nistotskaya har nu fått nytt berättigat liv. Forskarnas granskning av äldreboenden visar att de som drivs av idéburna aktörer har högre personaltäthet och högst andel omsorgspersonal.
Det är naturligtvis ingen slump. En orsak som understryks i rapporten är att idéburna aktörer är attraktiva arbetsgivare. På deras äldreboenden arbetar motiverad personal. Granskningen visar också att privata vinstdrivna bolag visserligen främjar innovation och nytänkande, men om en målkonflikt uppstår mellan innovation och besparingar så väljs kostnadsreduceringen.
Lägg därtill att i en idéburen verksamhet så finns alltid värderingar närvarande. Och värderingarna är inte framtagna i något grunt värdegrundsdokument med hjälp av någon dyr trendig konsult. Värderingarna är givna och utgör själva basen för verksamheten.
Även en non-profitverksamhet måste naturligtvis gå med plus för att generera ett överskott som kan användas efter sju goda år. I idéburna verksamheter finns det dock vanligen hela tiden ett sug att skapa förbättringar inte bara för att vinna nästa upphandling utan för att det är viktigt och rätt i sig.
”Den idéburna sektorn fick tyvärr aldrig någon riktig chans när den efterlängtade valfriheten infördes i skolan, vården eller omsorgen.”
Den idéburna sektorn fick tyvärr aldrig någon riktig chans när den efterlängtade valfriheten infördes i skolan, vården eller omsorgen. De ideella aktörerna möttes istället med nästan lika stor skepsis som välfärdsföretagen.
I det liberala marknadstänket rymdes bolag och koncerner, inte ideella utförare.
Socialdemokratin och svensk vänster såg å sin sida med misstänksamma ögon på den idéburna sektorn, där andra värdegrunder än den socialdemokratiska levde sitt eget liv opåverkade av samtidens ideologi.
Nu borde sådana synsätt kunna avskrivas på kontot ”historia och sociologi”. De har helt mist sin relevans. Forskningsrönen är tydliga och bekräftar värdet av den idéburna verksamheten inom välfärden där den också kan fungera som förebild och inspiratör för andra huvudmän. I en valfrihetsmodell värd namnet borde helt enkelt fler ha möjlighet att välja skola eller äldreomsorg också driven av en idéburen aktör.
