Välfärden är mycket större än marknaden
En stor undersökning om synen på valfrihet i välfärden från Demoskop blir något av skräckläsning för Socialdemokraterna.
Framställningen visar på en klyfta mellan partiets valda politiker och dess väljare i synen på möjligheten att själva välja inom välfärden. Bland partiets politiker utgör motståndarna till valfrihet en majoritet. Men bland väljarna finns istället en majoritet för valfrihet. Faktum är att motståndet mot valfrihet inte ens är kompakt i Vänsterpartiets väljarkår där dryga 40 procent anser att man ska ha rätt att välja inom hemtjänst och äldreomsorg.
Det är ingen slump att valfriheten har ett så brett stöd. Den stora grupp vänsterväljare som bytt påsikt om inställningen till offentliga monopol och privata aktörer gör det knappast på grund av politisk retorik utan för att de själva har inblick i hur valfrihet och kvalitet kan gå hand i hand.
De rödgröna partierna kommer att få problem med sina väljare i denna fråga. Men det betyder inte att valfrihetsförespråkare kan slå sig till ro. Reformer måste vårdas. Misstag erkännas. Det gäller assistansersättningen som blivit en försörjningskanal för grovt kriminella. Det gäller betygsinflationen i skolorna. Det gäller också att inse att utgångspunkten att kvalificerade lärarutbildningar, kunskapsorienterade läroplaner och ett stärkande av professionen är viktigare faktorer för att utveckla skolan än valfriheten.
Det är också värt att reflektera över vilka valfrihetsmål som inte har uppnåtts. När medborgaren reducerades till en statist av de offentliga monopolen under 1980-talet efterlystes också ideella aktörer. De första alternativen till den kommunala barnomsorgen var också vanligen föräldrakooperativ. Det fanns en önskan om att det civila samhällets kraft och engagemang skulle komma välfärden till god0 - ungefär som när folkrörelserna byggde upp exempelvis folkhögskolor. Här fanns krafter som var intresserade av mer än avkastning på eget kapital, det fanns i deras dna att utveckla och berika skolan, vården eller omsorgen.
Väljarna är för valfrihet, men har svårt med att acceptera vinster inom välfärden. En orsak är att visionerna om småskalighet, lokalt företagande och ideella krafter fick stöd i högtidstal, men aldrig i praktisk politik vid sidan av framför allt Kristdemokraterna.
Nu anas en omprövning hos en av valfrihetens stora tillskyndare, men också hos ett parti som sällan sett att välfärden är större än marknaden. I en intervju i Expressen talar M-ledaren Ulf Kristersson om att ”även vi hade en förväntan om att fler saker skulle drivas av föräldrakooperativ, föreningar och stiftelser, men så har det inte alls blivit i Sverige, utan mycket mer koncernmässigt. Det kräver en väldig kontroll.”
Kristerssons blick är inte riktat bakåt. Det nya idéskrift som tagits fram bär ett kapitel prägel av publicisten och tidigare statstjänstemannen, Mats Svegfors, som talar om ”medskapande”. Det är ett intressant begrepp som sätter in medborgaren i ett gemensamt sammanhang.
Föreningar, församlingar och föräldrakooperativ möjliggör det medskapande som Svegfors talar om.
Mellan stat och marknad, i det civila samhället, kan därigenom valfriheten växa ytterligare.
