Våldet är en del av människan
Den S-märkta statsvetaren Ulf Bjereld drog i en debattartikel på svt.se häromdagen kopplingen mellan proffsboxning som underhållning, generell legitimisering av våld och en ökning av mäns våld mot kvinnor. Orsakssambanden känns inte helt glasklara men det är ändå intressant att titta på Bjerelds resonemang.
Enligt honom räcker förekomsten av underhållningsvåld - i det här fallet proffsboxning - för att det ska ske en avvänjning; våldet blir blasé och spärrarna mot våldsanvändning luckras upp. Förekomsten av våld i samhället står på så sätt i direkt korrelation till företeelser som proffsboxning, menar han. Ergo: proffsboxning bör förbjudas. Annars kommer, vad Bjereld kallar, "en manlig våldsromantik" att drabba kvinnor. Och visst har Bjereld rätt i att våldet i mångt och mycket är en manlig företeelse. Män är överrepresenterade både som offer och förövare i våldsbrott. Enligt Kriminalvården är 94 procent av dömda och intagna för våldsbrott män.
Men att det ska finnas en direkt, eller ens indirekt, koppling mellan underhållningsvåld och mäns våld mot kvinnor känns mer än lovligt luddigt. Bjereld bemödar sig inte heller att belägga sitt påstående. Fram träder i stället en behjärtansvärd, men ack så naiv syn på våld och människa där våldet är en avvikelse från det normala, något som kan förmås att försvinna om vi bara försöker nog mycket. Den som betraktar den mänskliga historien ser i kontrast till det en evig närvaro av våld. Våldet är en del av den mänskliga tillvaron; ett normaltillstånd som inte kan förmås försvinna. Bara bemästras. Potentialen till våld finns hos alla och tycks utöva en evig lockelse på vissa människor. Se bara på fotbollshuliganerna som använder sitt supporterskap för att få slåss med varandra med inga andra skäl än dragningen till själva våldet.
Idag domineras samhället av den syn på våld som Bjereld framför. Men lockelsen finns kvar och tar sig olika uttryck. Bland annat i populariteten för olika kampsporter, men även i kulturkonsumtion. Att en författare som Jens Lapidus - som skriver om Stockholms undre värld - blivit en storsäljare tyder på en utbredd fascination av den gangstervärld där våld och hot om våld är vardagsmat. Våldet finns där. Frågan är hur vi hanterar det.
Det enklaste är förstås att konstruera en drömvärld där allt våld kan förmås att försvinna bara rätt politiska åtgärder genomförs (förbud mot proffsboxning!). En sådan hållning riskerar oundvikligen att slänga ut barnet med badvattnet och se även legitimt försvarsvåld som förkastligt. Ett helt våldsfritt samhälle kan vi aldrig få. Det bästa vi kan göra är att förstärka redan existerande normer som begränsar våldsutövandet hos de med störst våldspotential, det vill säga unga män. Men om vi tillåts titta på proffsboxning eller ej gör nog varken till eller från.
