Stig-Björn Ljunggren: Vad kostar en politiker?
Tystnaden innan han kväker ur sig sin plattityd är fruktansvärt pinsam. Vi som har svårt att ens på film se sådana genanta skämmigheter tvingas blunda och hålla för öronen.
Problemet med den arvodeshöjningen, som också fick tas tillbaka när stormen i media blivit tillräckligt intensiv, är dels att den var ohemult stor, dels att den inte förberetts ordentligt så att oppositionen haft chans att säga sitt.
Men värst är att händelser som denna ger utrymme för alla vrövliga populister att struntprata om politikernas löner är alltför höga.
Problemet är inte att politiker i allmänhet tjänar för mycket. Utan att de tjänar för lite för att vi ska kunna säkra den långsiktiga rekryteringen av rätt sorts personer på viktiga folkvalda positioner.
Ett kommunalråd tjänar idag i snitt ungefär 70 000. Är det bra betalt? Nej, knappast. Inte om vi tar hänsyn till följande omständigheter:
Ett kommunalråd jobbar i snitt ungefär 60 - 70 timmar i veckan. Ibland mer, ibland mindre. Det innebär att de har en ”normal” månadslön på ungefär 40 000, plus övertidsersättning.
För det andra förväntas kommunalråd vara tillgängliga i princip dygnet runt. De tillhör den grupp personer som exempelvis förväntas jobba på helgerna. Och även om de är lediga så kommer många av dem att börja arbetsveckan på söndag eftermiddag eller kväll.
”Problemet är inte att politiker i allmänhet tjänar för mycket. Utan att de tjänar för lite för att vi ska kunna säkra den långsiktiga rekryteringen av rätt sorts personer på viktiga folkvalda positioner.”
För det tredje får ett kommunalråd alltid ta en halvtimme extra på sig för att gå att handla, eftersom det är många som vill snacka lite om diverse problem som oskottade cykelvägar, usla skolgårdar eller partiledarens inkompetens.
Dessutom förväntas ett kommunalråd att också röra sig bland vanligt folk. Samt svara i telefon när folk ringer för att skälla på lördag kväll efter ett par groggar. Eller ta emot hotelser.
Inte minst det senare har lett till att partierna har svårt att rekrytera folk överhuvudtaget.
Slutligen. En politiker kan sägas upp efter 4 år utan någon motivering annat än att väljarna tröttnat. Någon anställningstrygghet gäller inte, och ska inte gälla.
Vill vi ha folk som är någorlunda normala får vi nog också finna oss i att ge dem hyggligt betalt. Annars riskerar vi att det bara blir plattfötter och psykopater som söker ämbete.
Men allvarligast är ändå att politiker och andra som vet bättre inte vågar diskutera detta och utmana de populistiska vanföreställningarna om att politiker i allmänhet glider på en räkmacka.
Stig-Björn Ljunggren är fil dr i statsvetenskap och politisk chefredaktör på Sydöstran (S)
