Annons

Martin Tunström: Utrikesministerns egen ”friendly fire”

Samförstånd i säkerhetspolitiken är inte lika med att regeringen ensidigt bestämmer den svenska linjen.
Martin TunströmSkicka e-post
Ledare • Publicerad 11 januari 2021
Martin Tunström
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Barometern Oskarshamns-Tidningen politiska etikett är moderat.
Utrikesminister Ann Linde bidrar till konflikt i riksdagen.
Utrikesminister Ann Linde bidrar till konflikt i riksdagen.Foto: Jessica Gow/TT

Om konfliktnivån växer i omvärlden har den inrikespolitiska konflikten i säkerhets- och försvarspolitiken egentligen minskat under det senaste året. Det är lätt att få intryck av motsatsen när utrikesminister Ann Linde (S) på årets upplaga av Folk och försvars rikskonferens, som i år håll digitalt, anklagade de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna för splittring och för att skapa osäkerhet kring den svenska linjen efter det att partierna i riksdagen uttryckt ett tillkännagivande om en svensk Natooption.

Samarbetet med Natoländer har stärkts under senare år. Det nya är att försvarsminister Peter Hultqvist också allt tydligare talar öppet om att också den svenska försvarsplaneringen utformas med hänsyn till samarbeten. När ett nytt regemente ska sättas upp i Östersund är det för att underlätta ett eventuellt stöd från amerikanska marinkårssoldater som vanligen är förlagda i Trondheim.

Annons

Att Sverige sänder specialförband till en franskledd antiterroristinsats i Mali vittnar också om hur strategiskt viktigt det anses vara att samarbeta med trupp på marken med ett land som Frankrike, en tung Natomedlem och efter Brexit EU:s viktigaste försvarsmakt. Ett utredningsförslag om att Sverige ska kunna bedriva signalunderrättelsetjänst åt andra, läs Natoländer, remissbehandlas också just nu.

Ingen som följer denna rikskonferens väntar sig heller som under Wallströmåren att försvarsminister och utrikesministern ska komma med diametralt olika budskap. Regeringen talar numera med en tydligare röst som dessutom ligger på ungefär samma frekvens som de borgerliga partiernas.

Men i Natofrågan består alltså konflikten som Linde också skärper. Det är synd eftersom förslaget om en Natooption från de borgerliga partier som Sverigedemokraterna hängde på framstår som en god säkerhetspolitisk kompromiss förankrad i svensk tradition.

Helomvändningar i säkerhetspolitiken kommer inte att ske, såvida inte en större kris inträffar. Men optionen, talet om möjligheten att gå med i Nato, är en mjukare väg till försvarsalliansen. Optionsalternativet ger Socialdemokraterna möjlighet till en intern och öppen debatt om huruvida den rådande linjen är hållbar i en allt osäkrare omvärld. På vilket sätt bidrar dagens alliansfria linje till stabilitet och säkerhet i norra Europa?

Med optionen visade de borgerliga partierna på kompromissvilja genom att i praktiken tona ned kravet på omgående anslutning till försvarsalliansen.

Med en option skulle också det historiskt viktiga och helt centrala relationen med Finland bestå - då vårt broderland redan har en Natooption inskriven i sin doktrin.

Utrikesministern har också svårt att ge några argument mot optionsförslaget annat än att ”splittringen” skapar en osäkerhet i omvärlden om den svenska linjen. (Tidigare talade socialdemokrater om Trump som hinder för Natomedlemskap, ett argument som fallit bort nu).

Det försvaret framstår som ”friendly fire” – eld mot de egna – för att låna ett begrepp från krigets ordlista.

Dels har regeringens egna skrivningar om doktrinen skiftet från gång till annan. I försvarspropositionen nämns att ”Sverige är inte med i någon militär allians”. Som tidigare försvarsminister Sten Tolgfors har noterat ändrades linjen tre gånger bara under det första året efter regeringsskiftet.

Dels kan regeringen inte anklagas för att ha erbjudit samtal om den säkerhetspolitiska linjen med riksdagens partier. Tvärtom har sådana lyst med sin frånvaro - i strid med traditionen. Samförstånd kan faktiskt inte vara lika med att det är Socialdemokraternas linje som gäller, oberoende av riksdagsmajoritet.

Motståndet mot Natooptionen framstår allt mer som en gåta.

Annons
Annons
Annons
Annons