Utanförskapet har djupa rötter
En brett upplagd enkät till anställda inom arbetsförmedling och försäkringskassa presenterades på måndagen som debattartikel i Dagens Nyheter under rubriken ”Regeringen har felbedömt de utförsäkrades vårdbehov”.
Återigen en text som handlar om att ställa svårt sjuka på gatan utan försörjning, tänker läsaren i sitt stilla sina. Men ST:s undersökning är mer intressant än så.
När de tillfrågade handläggarna ska svara på frågan om vad utförsäkrade långtidssjukskrivna bäst behöver blir bedömningen att ungefär sju av tio skulle få det bättre om kostnaderna för att anställa dem minskade. I enkäten kallas detta ”subventionerade” anställningar, men om kostnadsminskningen ska komma som minskade löneskatter eller ökade bidrag anges inte.
Omkring sex av tio behöver mer vård och rehabilitering, menar handläggarna, och de allra flesta av dessa arbetslivsinriktad rehabilitering. Här möter vi något vi vetat länge. Det svenska socialförsäkringssystemet har varit bra på bidrag, men sämre på effektiv rehabilitering efter den enskilde sjukskrivnes förutsättningar. Det är inte något som de senaste tre och ett halvt årens regeringsmakt har påverkat, den svagheten har många års långtidssjukskrivna utsatts för. Ofta har det verkat som om den ena handen i Socialsverige inte har vetat vad den andra har gjort. Initiativ från en instans har strandat på motstånd från en annan.
Detta avspeglas också när så många handläggare konstaterar att det regelverk de har att arbeta efter är illa anpassade efter de sjukskrivnas behov. Bara något fler än tre av tio tillfrågade tycker att regelverket stämmer med verkligheten.
Så den undersökning ST har gjort bland sina medlemmar är – i alla fall vad en utomstående kan bedöma – värd att ta på stort allvar. Den visar ytterligare en gång på de många svagheter som finns i försäkringskassans möjligheter att föra sjukskrivna åter till arbetslivet. Det var precis dessa svagheter som tidigare gav upphov till den stora utslagning från arbetsmarknaden som dagens regering försöker vända.
Det vore naivt att tro att alla reformförslag träffar rätt med en gång. Vi kan undra varför regeringens ambition att förbättra möjligheterna för långtidssjukskrivna att komma tillbaka till ett självständigt liv dröjt. Och varför den tvärpolitiska bas det arbetet vilar på inte framhålls bättre – det var ju exempelvis Anna Hedborg som tog fram förslaget om en bortre tidsgräns för sjukförsäkringen.
Men nu sker det, och sannolikheten är minimal att socialdemokraterna skulle rulla tillbaka väsentligheterna i reformarbetet om de kom till makten. Så de svarta rubrikerna som ST-enkäten skulle stötta är mest av allt valrörelse, satta med en trycksvärta som på sin höjd håller färgen sju månader.
