Urholka inte bosättningskravet
Riksdagsledamoten Tomas Kronståhl (S) från Västervik, eller numera Vimmerby, gör precis det som Uppdrag gransknings journalister önskar när de oanmälda kommer hem till honom en kväll för en intervju.
Kronståhl slänger på populär svenska ut dem framför den rullande kameran sedan de ställt frågor om varför riksdagsledamoten använt sin kommunala e-post i ett ansökningsärende om inrättandet av en trekammarbrunn. Där kan ilskan förstås. Nog kunde Kronståhl använda någon annan e-post, men det är knappat någon förmån han förmån han försökt tillskansa sig. Att hushåll på landet saknar trekammarbrunnar är på det hela taget ett större problem.
”Att frågor ställs om Kronståhls boende är dock något han får räkna med.”
Att frågor ställs om Kronståhls boende är dock något han får räkna med. Det är orättvist att jämföra Kronståhl med ledamöter som skrivit sig i sommarstugor för att få rätt till övernattningslägenheter i Stockholm. I detta fall har han hyrt ut sitt hus i Västerviks kommun - där han varit skriven- medan han bott i Vimmerby. Samtidigt har han haft förtroendeuppdrag i Västervik. Det är ärligt talat svårt att tro att detta är ett upplägg för att åtnjuta en lägre skattesats. Det bör också understrykas att riksdagsledamöter delvis undantas från folkbokföringslagen (§10). De är ju också valda från en valkrets och inte från en kommun.
Idén med den kommunala demokratin är att medlemmarna inom en geografisk yta väljer sina representanter. I det ligger att de folkvalda faktiskt bor i territoriet. (Och sedan kan frågan ställas om riksdagsledamöter i stora partier ska sitta i kommunfullmäktige. Vem företräder man i intressekonflikter?) Om inte de högsta företrädarna lever upp till detta grundläggande krav urholkas de facto den lokala demokratin.
