Universiteten är ingen visthusbod
Arbetsförmedlingen uppmanar unga arbetslösa att studera istället för att söka jobb. Studentförmedlingen, som den därmed kanske borde kallas, menar att det är brist på jobb och att det därför borde pluggas istället. Landets universitet är dock inte bra att använda som förvaringsplats för görolösa människor.
Visst finns det så kallade bristyrken som behöver mer utbildad personal. Vården, polisen och läraryrket för att nämna några. Det är dock inte yrken som hjälper till att öka välfärdens intäkter i stort, dessutom är de inte så populära att söka till. Att göra som regeringen nu gjort, drastiskt öka antalet utbildningsplatser på högskolan redan nu till hösten, innebär en hel del risker.
Sammanlagt blir det 12 000 fler platser år 2020, till en kostnad av 944 miljoner. Det blir nästan 80 000 kronor per student, en kostnad i linje med vad en helårsstudent i genomsnitt kostar i statliga medel. Till 2021 avsätts över en miljard. En så stor investering av gemensamma medel borde mötas med en lika stor värdeökning på andra sidan, men det är långt ifrån garanterat.
Det populäraste programmet att söka är fortfarande psykolog som har 9,6 behöriga förstahandssökande per antagen student. Många konstnärliga utbildningar är också populära.Till sjuksköterskeprogrammet och lärarprogrammet däremot, minskade antalet sökande och därmed antagna. Universitetskanslersämbetet (UKÄ) menar i en utvärderande rapport i ämnet att en utbyggnad av högskola inte är lämplig för utbildningar med lågt söktryck.
En utökning av antal studieplatser riskerar alltid att bidra till en urvattning av värdet som en utbildning signalerar. När det finns få platser så sållas de bästa ut, en mekanism som arbetsgivare belönar när de sedan anställer de utexaminerade. Värdet av en universitetsutbildning är beroende av signalen om produktivitet som följer med den.
Det är dock redan många utbildningar som haft ett vikande underlag i lämpliga sökanden, som tvingats sänka sina krav. Eftersom det statliga stödet till utbildningarna delvis är villkorat mot studieprestationer är incitamenten från universitetens sida att godkänna så många som möjligt trots undermåliga kunskaper vilket göra att signalerna om produktivitet delvis försvinner. Det blir en inflation i studiemeriter.
Studenterna tenderar också att belåna sig rejält under studieåren. Det är visserligen snäll ränta på studielån, men lönepremien av högre utbildning är väldigt låg i Sverige. Nästan sämst av OECD-länderna. Man tjänar alltså inte så mycket mer på att vara högutbildad, däremot försenar man debuten på arbetsmarknaden och därmed sin pension.
Lönepremien skiljer sig givetvis mellan yrkesinriktningar. Att studera konsthantverk, dans eller filosofi ger en negativ lönepremie medan bristyrkena gudskelov ger en något positiv sådan. Läkarutbildningen är den utbildning som lönemässigt bäst betalar sig att genomgå. Ingenjörsutbildningarna är inte långt efter.
Sverige är ett exportberoende land och det som länge ökat BNP är högteknologiska produkter. Inte dans, keramik eller psykologi. För att kunna fortsätta tillgodose marknaden med kompetent personal, är det dumt om utbildningarna degraderas till förvaring av arbetslösa.
