Undervisning är nyckeln till en bättre skola
Regeringens skolpolitik domineras på senare tid av ett olyckligt fokus på skolornas elevunderlag och elevernas bakgrund. Framför allt huruvida de är av utländsk bakgrund, deras föräldrars utbildningsnivå samt generell socioekonomisk status.
Dessa faktorer är självklart inte oviktiga. Utan de påverkar såväl elevers motivation som fallenhet och förmåga för skolarbete. Exempelvis har barn vars föräldrar är högutbildade ofta god studievana och lär kunna få hjälp med studierna av sina föräldrar. Barn som till exempel bor trångbott med många syskon kan däremot lida brist på studiero eller hjälp hemma.
Men gemensamt för dessa strukturella faktorer är att de inte kan ändras genom politiska beslut. Åtminstone inte inom ramen för skolpolitiken. Ändå är det just där som regeringen lägger sin energi.
Utredningen En mer likvärdig skola som utbildningsminister Anna Ekström (S) tog emot i början av sommaren och som nu ligger på remiss har som främsta mål att elevunderlaget ska vara mer lika på alla skolor. Därför föreslogs bland annat att ta bort kösystem som urvalsgrund i skolvalet. Och tidigare i september aviserade regeringen en särskild satsning på 385 miljoner kronor till skolor i utsatta områden.
Nu indikerar dock en ny rapport från Skolinspektionen att vilka lärare som eleverna har och vilken undervisning de får kan spela stor roll. I stället för skillnader i kunskapsresultat mellan skolor, granskade rapporten skillnader mellan klasser på samma skolor. Dessa kunde vara betydande.
Eftersom skolor vanligen försöker blanda elever och skapa bra social dynamik när de skapar klasserna beror skillnaderna troligen inte på elevernas socioekonomiska bakgrund. Undervisningen tycks alltså vara av bättre kvalitet för vissa klasser.
Tyvärr finner rapporten att få rektorer systematiskt tittar på skillnader i mellan klasser. Det finns också en ovilja att prata om resultatskillnader kopplat till enskilda lärare. Men liksom alla organisationer måste skolor aktivt arbeta för att höja kvaliteten i verksamheten och, vid behov, sina medarbetares kompetens.
Eftersom enskilda lärare och viss sorts undervisning verkar kunna ha sådan påverkan på elevernas lärande borde det vara av högsta prioritet att fokusera på vad som sker i klassrummet. Det är dessutom något som skolpolitiken faktiskt kan ändra.
