Underkänn F-betyget
Sänkta krav tycks vara universallösningen på samtidens problem. Det gäller antagning till polisutbildningen, kompletterande lärarutbildningar eller kvalifikationerna för att bli ordningsvakt. Det är en utveckling som sänker statusen på yrken och uppdrag. Som sätter kvantitet framför kvalitet och som ställer ökade krav på den personalledning som får mindre kvalificerade medarbetare. Problemen flyttas ju bara vidare. Saknar grundskoleleverna tillräckliga kunskaper reduceras gymnasieskolan för många till ett extra högstadieår. Och högskolorna och universitetens lektorer får sedan ärva elever med bristfälliga kunskaper från gymnasiet.
När skolminister Lina Axelsson Kihlblom (s) säger att betyget underkänt kan komma att avskaffas är det därför föga förvånande att reaktionerna blir negativa. Inte minst eftersom ministern hävdar att detta betyg infördes av den borgerliga alliansregeringen utifrån uppfattningen att ”barn var lata” och att man via ”rädsla och stress” skulle få eleverna att ”skärpa sig”. Så svartmålas en politisk motståndares intentioner att lösa djupa kunskapsproblem i den svenska skolan.
”Socialdemokraterna har ju också ställt sig på tvären när det gäller alla förslag till införanden av betyg eller omdömen i skolan.”
Socialdemokraterna har ju också ställt sig på tvären när det gäller alla förslag till införanden av betyg eller omdömen i skolan. Ministerns ambition är därför lätt att tolka som ett tecken på den återkommande betygsfientlighet som länge varit ett problem för svensk skola.
Att något måste vara fel med betygssystemet kan dock inte komma som någon överraskning för någon som följer skolan. I toppen syns inflationen med ständigt fler A i glädjebetyg. Marknadisering av skolan i förening med avsaknad av objektiva kriterier på hur betygen ska sättas har bidragit till att betygen skjuter i höjden.
Och när betyget underkänt infördes hade ingen förutsett att stora grupper elever i en obligatorisk skola skulle underkännas och därmed inte vara behöriga till fortsatta gymnasiestudier.
Problemet är i sak inte bara betygsskalan utan också de komplexa kriterier som betygsstegen är förenade med där bland annat förmågor värderas vilket slår hårt mot elever från hem utan tradition av högre utbildning. Betyget F och målrelaterade betyg fungerar uppenbarligen dåligt tillsammans. Det förstärker problem för elever med olika diagnoser och det bidrar till ovälkommen utslagning.
Ingen kan tyvärr anklaga borgerliga vänner av valfrihet för att ha agerat tillräckligt mot betygssystemets ena baksida; glädjebetygen. I det vakuumet har Socialdemokraterna - trumvirvel - tagit chansen att angripa valfriheten.
Och om problemen inte erkänns med betyget F lär samma sak ske här. Då blir det i förlängningen inte frågan om hur betyg ska sättas som diskuteras utan snarare att betyg ska ingå i skolan som blir föremål för debatt.
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.