Underkänd kostnadsökning
Hur kan färre åstadkomma mer? Hur kan arbetet organiseras så att resurserna räcker längre? Det är frågor som ställs inom de flesta samhällssektorer, men inte inom skolan. Det är åtminstone få som uttryckligen strävar efter en billigare skola, där kunskapsresultaten stiger i relation till utgifterna.
Följderna kan man se i den statistik över kostnadsutvecklingen i utbildningsväsendet som Statistiska centralbyrån har tagit fram. Under åren 2013-2017 har det skett en mycket kraftig kostnadsutveckling, betydligt snabbare än ökningen av antalet elever.
I grundskolan har kostnaden för undervisning ökat från 44,8 miljarder 2013 (i 2017 års priser) till 61,7 miljarder fyra år senare. Kostnaden för elevhälsa ökade med 43,5 procent, kostnaden för läromedel och skolbibliotek med nästan 30 procent. Totalt ökade kostnaderna för grundskolan från 85,8 miljarder till 111,5 under dessa fyra år, nästan 30 procent. Under samma period blev eleverna fjorton procent fler.
På samma sätt ser det ut i de andra skolformerna. Förskolans kostnader ökade med 17,5 procent medan antalet barn bara ökade med fyra procent. Gymnasieskolan blev fyra miljarder dyrare trots att antalet elever minskade.
I stor utsträckning är kostnadsutvecklingen avsiktlig. Det har funnits en politisk ambition att skolan ska kosta mer, att fler ska anställas och att de anställda ska ha högre löner. Till detta kom den stora flyktingvågen, som har bidragit till att höja kostnaderna.
När kostnadsökningen sätts i relation till BNP-tillväxten framstår den också som betydligt mindre dramatisk. Det är bara grundskolans kostnader som har ökat i förhållande till ekonomin i dess helhet.
Men hur hållbar är denna utveckling? Tillväxten har under de senaste åren varit exceptionellt stark, stimulerad av låg ränta och global högkonjunktur. Skolan hade under de senaste åren kunnat rustas för lågkonjunktur, men istället har kostnads- och bemanningsläget höjts till ohållbara nivåer.
När det gäller idén att mer personal ska rädda skolan säger arbetsgivarna, Sveriges kommuner och landsting, att den är ogenomförbar. Ska skolan bemannas på samma sätt som idag krävs att dubbelt så många studenter läser till lärare som idag. Redan idag går var fjärde student som läser en yrkesutbildning just på lärarhögskola. Den andelen skulle behöva öka till en tredjedel, samtidigt som andra branscher behöver utbildad personal. ”Det är knappast ett realistiskt scenario”, skriver SKL.
Välfärdssektorn i dess helhet skulle behöva anställa 60 procent av alla som kommer in på arbetsmarknaden fram till 2025. Så kan det inte fortsätta, varken rekryteringsmässigt eller ekonomiskt. ”Med tanke på de kommande kärva åren kommer det krävas avsevärda effektiviseringar framöver”, skriver SKL.
I det arbetet kommer inte skolan att kunna uteslutas. Det kommer att krävas fokus på kärnuppgifterna, på att dra nytta av föräldrarnas bidrag till barnens lärande istället för att göra det till ett problem och på att upprätta den ordning där färre vuxna kan undervisa fler. Det måste framför allt finnas ett intresse för att skolan ska bli billigare och mer effektiv, ett intresse som ersätter dagens vurm för satsningar och fler anställda. På köpet blir utbildningen bättre.
