Tvingande kvoter är inte lösningen
Debatterna om könskvotering känns på många sätt som om de hör till en annan tid. Innan flyktingkrisen, efter vilken det politiska samtalet har kretsat kring andra temata. Dåvarande justitieminister Morgan Johanssons (S) tyckte 2015 att bolag som inte hade minst fyrtio procent kvinnor i styrelsen skulle kunna upplösas av staten, eller tvingas betala viten. Johansson fick pudla illa kvickt, och den rödgröna regeringens planerade kvoteringslag stoppades av oppositionen.
Det var den gången. Men vad Socialdemokraterna inte lyckades med i Sveriges riksdag försöker man nu i stället driva igenom på EU-nivå. Under tisdagen klubbade parlamentet igenom ett direktiv om att minst 40 procent av börsbolags styrelseledamöter måste tillhöra ”det underrepresenterade könet.” Det går att sänka kravet till 33 procent – om till exempel vd:n räknas in. Företag som inte uppnår målet till 2026 ska straffas med sanktioner.
Europa slipper åtminstone en mer långtgående idé som bland annat argumenterats för från parlamentets gröna led: att kvoteringen även borde gälla ålder, religiös tro, sexuell läggning och kulturellt ursprung. Men de som har varnat för att representations- och kvoteringsentusiasmen i wokeismens tidevarv riskerar att urarta i enlighet med det sluttande planets logik har uppenbarligen skäl att vara fortsatt vaksamma.
Det ska medges att direktivet kommer med ett undantag, åtminstone för Sveriges del. Medlemsstater som redan har kommit en god väg kommer att undantas kravet på 40 procent.
”Olika kön, åldrar, professioner och personlighetstyper med mera kan ge en styrelse en värdefull dynamik.”
Att Sverige får ett sådant undantag är välkommet, men det kommer förmodligen leda till betungande administration för svenska företag; risken är att det slutliga och formella direktivet som ska godkännas av medlemsländernas ministerråd kommer innefatta krav på företagen att redovisa sina jämställdhetssiffror och hur man arbetar för att nå jämställdhetsmål.
Styrelser, liksom andra typer av sammanslutningar i största allmänhet, mår bra av variation. Olika kön, åldrar, professioner och personlighetstyper med mera kan ge en styrelse en värdefull dynamik.
Men obligatorisk kvotering inkräktar på företagens självbestämmande – en styrelses sammansättning är rimligen något bolaget hanterar bäst på egen hand.
Det är en tidsfråga innan könsbalans uppnås på naturlig väg. Redan i dag är 60 procent av alla som tar examen vid europeiska universitet kvinnor. Som ringar på vattnet så kommer det också tids nog visa sig i styrelser. Att forcera en sådan utveckling med tvingande lagstiftning är inte rätt väg att gå.
