Kan journalister ha avtal med beslutsfattare om att få hemlig information och samtidigt granska den personen? Så gjorde tv-journalisten Erik Fichtelius som hade ett hemligt projekt med statsminister Göran Persson. I över sex år har Erik Fichtelius spelat in några intervjuer varje år med statsministern och fått hans syn på aktuella händelser. Så småningom ska det bli en dokumentärfilm. Den information som Erik Fichtelius får kan han visserligen genast gå ut med, men han får inte säga att den kommer från statsministern.

Mats Johansson på Svenska Dagbladet skrev att det var ett projekt som försökte redovisa ”hur makten tänkte medan den tänkte, innan minnet svek och började läggas till rätta”. I den hårda debatten har dock kritikerna varit fler än de som har talat för projektet.

Som journalist har man ofta bakgrundssamtal. Det är ett normalt sätt att få information för att själv förstå och kunna förmedla information vidare till läsare och tittare. Journalister måste kunna ha bakgrundssamtal med en mängd olika personer. Ibland går det bra att öppet berätta vem man har talat med, ibland är det vår skyldighet att hålla en källa hemlig. Att ha statsministern, kommunalrådet, nämndsordföranden eller landstingspolitikern som hemlig källa går inte om jag samtidigt har till uppgift att dagligen bevaka, intervjua eller granska den här personen. Om vi har något hemligt ihop kan jag inte längre intervjua honom eller henne om vad som helst och på ett förutsättningslöst sätt. Sådana avtal kan en journalist som samtidigt ska bevaka till exempel statsministern inte ingå, enligt mig.

Men ska man då inte kunna göra en dokumentärfilm om statsministern som visas när han har avgått? Ska man inte kunna vänta med att sprida vissa uppgifter kanske i flera år? Givetvis kan man det. Jag skulle själv gärna se en sådan film. Och redaktionens trovärdighet behöver inte sättas på spel om filmen görs av en annan journalist än den som har till sin uppgift att fortlöpande sköta bevakningen av statsministerns arbete, beslut och insatser i valkampanjer med mera.

Jag tror att Erik Fichtelius överskattade sin integritet och underskattade den förtroendefråga som ett sådant här arrangemang kan väcka. Samma sak gjorde Sveriges Televisions ledning som kände till alltihop. Och det gör inte trovärdigheten större att Erik Fichtelius hade liknande avtal med andra, så som med Carl Bildts stab när denne var statsminister.

Men det är lätt att sitta här och vara efterklok. Det goda med alltihop är väl om någon journalist har lärt sig något av detta för framtiden.