Turkiets ekonomi förhindrar medlemskap i EU
Innan jag börjar dagens egentliga kolumn, vill jag bara påpeka, att någon moderat politiker ännu inte besvarat mina frågor som jag ställt upprepade gånger på denna sida - dels om sexköpslagen, och dels om männens individuella ansvar att inte köpa sex. Trots att jag skickat kolumnen till ledande företrädare i partiet så har inget svar dykt upp. Det är flera veckor sedan nu. Vad denna frånvaro av svar kan bero på lämnar jag till läsaren att fundera ut. Skräp, tycker jag.
Häromveckan åkte jag tillsammans med några kollegor på utbildningsresa till Istanbul i Turkiet. Jag visste förmodligen varken mer eller mindre om detta spännande land än andra svenskar innan vårt flygplan tog mark. Kurdfrågan, givetvis, och de uppkomna fnurrorna på tråden med USA i samband med Irakkriget. De illa behandlade mänskliga rättigheterna hade man givetvis också klart för sig - samt Turkiets heta önskan att komma med i den Europeiska Unionen.
Under vår vistelse fick vi klart för oss, att det finns flera skäl att inte ta med Turkiet i EU, förutom problematiken med de mänskliga rättigheterna.
Ett exempel är den kraschade ekonomin. År 2001 hamnade landet i den värsta ekonomiska krisen sedan andra världskriget. Den turkiska liran föll med 40 procent över en natt. Den årliga inflationen är fortfarande våldsam - runt 30 procent. Numera växlar man hundra svenska kronor mot ungefär tjugo miljoner turkiska lira.
Med ett sådant utgångsläge kan man förstå varför Europeiska Unionen hyser tvivel inför ett turkiskt medlemskap. Vad skulle hända om Turkiet bestämde sig för att självsvåldligt införa euron, var en fråga bland många som vi ställde till Exportrådets man på plats, Johan Lindqvist. Bryssel skulle förmodligen få en hjärtattack, löd svaret.
Men sedan i höstas har landet satts på ett rejält åtgärdspaket. Bland annat har Världsbanken krävt en omstrukturering av den finansiella sektorn. Konkret betyder det att den turkiska staten bland annat måste kräva in gamla skulder från statliga banker. För det andra har många tillgångar sålts ut och privatiserats, bland annat företag som Petrolium, Turkish Airlines, alkoholmonopolet och ett antal sockerfabriker. För det tredje måste det till en hårdare skatteindrivning. Den gråa och svarta sektorn i Turkiet är mycket stor. Riktigt hur stor är svårt att uppskatta. Enligt Exportrådet kan det röra sig om hela fyrtio procent av marknaden.
Trots alla dessa problem ser Exportrådet Turkiet som ett land med bra kompetens, billigt, och nära till hands. Turkiet är en växande marknad, även om just den svenska exporten har sjunkit med 60 procent sedan toppen 1999. För somliga branscher går det extra bra. I hela Turkiet pratar telekomföretaget Ericsson om mobiltätheten i siffror kring 40 procent ? och den siffran växer stadigt.
Men Unionen har alltså sina randiga skäl att vara tveksamt till ett turkiskt medlemskap. Det handlar inte om fördomar. Och fängelserna är ännu ett stort och olöst problem.
