Turisternas idyll Sinai har blivit laglöst land

I slutet av 1970-talet, då Sinai lydde under Israel, var halvön en fridens oas av orörda korallrev, jungfruliga sandstränder och ofördärvade nomader. Beduinerna, som varit andra klassens medborgare under egyptierna, såg det bästa av den israeliska ockupationen: knappt några bosättare, utegångsförbud och militärdekret – bara naturvårdare, vatteningenjörer och ryggsäcksturister.

Ledare • Publicerad 27 juni 2012

Beduinerna i Sinai sprängde förra året gasledningen från Egypten till Israel och Jordanien. Politisk nesa och ekonomiskt avbräck för Egypten. Foto: STR Foto:

När Sinai åter blev egyptiskt efter freden med Israel 1982 återgick allt till det gamla. Beduinerna fick maka på sig, och deras små turistanordningar förvandlades av egyptierna till städer, som befolkades med Kairobor. (Egyptierna ville inte ha ett så stort tomrum – Sinai är större än Småland och Dalarna tillsammans – alldeles inpå Israel.)

Uppassningen på de nya lyxhotell som etablerades utmed den vykortslika kusten hämtades också från Kairo. Beduinerna såg invandrarna som främlingar, i tjänst hos en kolonialmakt som inte ens gav Sinais urbefolkning en plats vid bordet när dess skönhetsvärden exploaterades.Turismen blomstrade – fram till våren 2011. Sedan dess söker sig färre resenärer till Röda Havets kuster. De har skrämts bort av de ideliga revolutionsbulletinerna från Egypten, och alltmer oroväckande rapporter från själva halvön.

I dag är Sinai bara i rent formell mening en del av Egypten. Området styrs av beduinhövdingar, som dels smugglar vapen och människor, dels hyr ut sina stamområden till terrorister och jihadister. Missiler avfyras från Sinai mot israeliska och jordanska badorter, terrorattacker mot Israels västra riksväg har blivit vanligare. Det kliar förstås i fingrarna på israelerna att slå till mot den brokiga skaran fiender. Men det skulle äventyra fredsavtalet med Egypten, som redan hänger på en skör tråd.

Hur blev det stillsamma Sinai en konflikthärd? Islamiströrelsen Hamas började skjuta hemgjorda granater från Gaza mot israeliska städer redan 2002, men Hamas sponsorer i Iran tyckte det var synd att vänta tills verkstäderna i Gaza hunnit producera riktiga, ballistiska missiler. Trafiken av iranska missildelar, över två hav och tre länder, blev ett lyft för Sinai-beduinerna. Beduinerna var de enda som kunde driva lastade kameler förbi egyptiska vaktposter hela vägen till Rafah, där godset fördes genom tunnlar in i Gaza. Beduinerna lärde sig ta betalt, och det första de köpte för egen del var vapen.

Vapnen och smuggellederna öppnade nya möjligheter. Israel är det enda västland som det går att promenera in i från Afrika, och vägen går via Sinai. Flera tusen migranter förs varje månad till den egyptisk-israeliska gränsen av beduinerna – efter att de kasserat in avgiften, kring 30?000 kronor.

Förra våren, då Egypten störtades ner i den häftiga kris som ännu inte bedarrat, kände sig beduinerna tillräckligt starka att för första gången öppet trotsa Kairo. Gasledningen från Egypten till Israel och Jordanien, som inbringar landet 30 miljarder kronor om året, sprängdes. Den reparerades – och sprängdes på nytt, tio gånger, tills gasexporten inställdes för gott. Det är en svår avbränning för Egypten, men ännu smärtsammare är det att den regionala stormakten mist kontrollen över sitt territorium i allas åsyn.

Israel bygger nu ett elektroniskt stängsel mellan Medelhavet och Röda Havet. 19 av de 25 milen är redan klara. Beduinerna spelar ett högt spel. De vill styra sig själva, men hur länge kommer de att kunna kontrollera Sinai samtidigt som de använder området till att utmana och provocera sina mäktigare grannar?

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.