Annons

Transparens i lönespecifikationen

Det svenska skattesystemet behöver bli mer transparent. Flera skatter och avgifter som löntagaren betalar dyker inte upp på lönespecifikationen.
Ledare • Publicerad 5 oktober 2024
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Vem som för över pengarna till Skatteverket är sällan densamma som faktiskt betalar. Foto: Janerik Henriksson / TT
Vem som för över pengarna till Skatteverket är sällan densamma som faktiskt betalar. Foto: Janerik Henriksson / TTFoto: Janerik Henriksson/TT

På frågan hur mycket skatt du betalar svarar de flesta runt 30 procent. Det är inte konstigt. Den genomsnittliga kommunalskatten är 32,37 procent i år, och i Kalmar är den en dryg procentenhet högre – 33,67 procent formellt sett (innan jobbskatteavdrag tas med i beräkningen).

Men det är inte hela sanningen. En förhållandevis stor del av pengarna som går till staten är dold. På bruttolönen läggs en arbetsgivaravgift på 31,42 procent som inte dyker upp på lönespecifikationen.

Annons

Två nationalekonomer debatterar därför i SvD (4/10) att specifikationerna borde bli tydligare. De kallar rådande ordning för en ”osynlighetsprincip” och att löntagarna avsiktligen vilseleds. Det må låta en smula överdrivet, men de har goda poänger.

För det finns många missuppfattningar om vad en skatt är och vem som betalar den.

Vem som betalar skatten på pappret – arbetsgivaren eller -tagaren – spelar ingen roll för vem som står för notan i slutändan. När frågan undersökts har det visat sig att löntagaren står för mellan hälften och tre fjärdedelar av kostnaden.

”Dock är det viktiga behovet ökad transparens snarare än tvång.”

En intuitiv jämförelse är momsen, som på pappret betalas in av den som säljer. Varor blir dyrare för konsumenterna då priserna stiger. Men priserna stiger inte med hela summan av skatten. Alltså drabbas även handlaren, som i denna liknelse är löntagaren.

Att då inte redovisa arbetsgivaravgiften på lönespecifikationen vore som att butiker slutade visa momsen på kvittona. Varorna skulle kosta lika mycket, men vi skulle inte veta var pengarna går. För information i sig är inte skadligt. Tvärtom så är upplysta skattebetalare något önskvärt. Ju mer transparent vårt skattesystem är, desto bättre.

En medianinkomsttagare i Kalmar kommun tjänar 27 000 kronor i månaden. Arbetsgivaren betalar därför 35 500 med skatter och avgifter. Efter kommunal inkomstskatt får löntagaren ut 21 000 i plånboken. Dra av moms och punktskatter på cirka 4 000 kronor i månaden, och lägg till 2 700 kronor i jobbskatteavdrag, så blir totalen ungefär 17 000 i månaden till dig, och 18 000 till det offentliga.

En del av arbetsgivaravgiften är någorlunda öronmärkt till tjänster kopplade till den som betalar in, därav att den kallas för avgift och inte skatt. Pensionsavsättningarna är ett sådant exempel.

Men vad som är den mest rättvisande benämningen av skatt och avgift är en sidodiskussion. Det väsentliga är transparensen. Debattartikeln vill se en lag om att samtliga delar ska redovisas på lönespecifikationen. I dag måste nämligen inte arbetsgivaren ge en specifikation över huvud taget. Dock är det viktiga behovet ökad transparens snarare än tvång.

Regeringen har föreslagit att myndigheter under den ska föregå med gott exempel och redovisa arbetsgivaravgiften. Men ännu är ingen sådan lösning på plats. Det vore en enkel reform som inte kostar något nämnvärt.

Elias NilssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons