Tolvåriga barn är inte vuxna
På 1970-talet blev Sverige först i världen med att införa möjligheten för en myndig person att byta sitt juridiska kön. Sedan dess har lagen modifierats; det krävs inte längre att den som ändrar sitt juridiska kön steriliserar sig eller är ogift.
Förståeliga ändringar: En persons fortsatta relationsstatus avgörs rimligen av vederbörande och dennes partner, och att kräva permanenta ingrepp på kroppen är ett förfarande där individens kroppsliga integritet kränks. Något som dessutom onekligen kan ha stor betydelse för personer som senare ångrar sina tidigare beslut.
Sedan ett par år tillbaka har dock den rödgröna regeringen försökt genomföra mer långtgående och tvivelaktiga förändringar av lagstiftningen.
2018 ville dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) och Annika Strandhäll (S), som då var socialminister, gå så långt att minderåriga femtonåringar skulle få könsoperera sig. Det dessutom utan föräldrarnas godkännande.
Förslaget som skulle öppnat för oåterkalleliga kroppsliga ingrepp på barn stoppades tack och lov. I princip alla medicinska remissinstanser ställde sig negativa till det, som även sågades av Lagrådet eftersom det bröt mot Barnkonventionen och den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.
”Småbarn som alltså knappt kan planera sin egen vardag förväntas däremot kunna ta stora beslut med konsekvenser för ens liv.”
Som en av regeringens sista åtgärder innan Löfven lämnade in sin begäran om entledigande, skickades denna vecka dock ett nytt förslag, om juridiskt könsbyte, ut på remiss. Ett försök att i ny form driva vidare det tidigare nedsablade förslaget.
Men även om det nuvarande förslaget har rensats på dess allra mest radikala innehåll, har det istället fyllts på av nytt sådant. Nu gäller det inte femtonåriga barn som ska få könsoperera sig. I stället ska barn så unga som tolv år få byta juridiskt kön. Unga barn som alltså knappt kan planera sin egen vardag förväntas däremot kunna ta stora beslut med konsekvenser för ens liv.
Detta dessutom i en ålder då både kropp och psyke ännu är outvecklat och pubertetens förvirrande och känslosamma förändringar nyligen börjat. Och inget läkarutlåtande ska längre krävas.
Det kan jämföras med att den sexuella myndighetsåldern är 15 år. Eller Läkemedelsverkets rekommendation att ett barn ej bör färga håret med permanent färg innan det är 16.
Återigen förbluffas man av regeringens minst sagt förbryllande inställning till åldersgränser. 16-åringar ska få rösta eftersom de ”kan ta ansvar”, som demokratiministern Amanda Lind (MP) har uttryckt det, samtidigt som man varit för unga vuxnas generösa straffrabatter med hänsyn till ”unga människors mognadsnivå och ett ännu inte fullt utvecklat konsekvenstänkande”.
Men hur ser mognadsnivån och konsekvenstänkandet ut för en tolvåring? Samhället bör respektera att barn är barn, och låta dem utvecklas i fred tills dess de är mogna att ta genomtänkta beslut, fullt medvetna om konsekvenserna.