Karolin A johansson: Tillbaka till naturen
För snart ett år sedan hade jag nöjet att leda två akademiska sessioner för Nobelstiftelsen. Deltagarna representerade olika vetenskapliga inriktningar, satt utspridda över världen och hade kunskap som skulle kunna få vem som helst att bli både ödmjuk och nyfiken. Flera hade dessutom fått Nobelpris för sina livsgärningar.
Känslan av att vara smartast i (det digitala) rummet var inte direkt överhängande.
Syftet var att samtala om biosfären. Alltså det tunna skikt som sträcker sig från jordens yta och ungefär två mil utåt. I denna cirkel runt jorden lever vi människor och det är också den enda plats där det överhuvudtaget finns liv.
Det är här vi har skapat civilisationer och språk. Vi har skapat kultur och infrastruktur. Vi har lärt oss leva med, och i stor grad av naturen.
Allt som finns i biosfären är tätt sammanflätat. En förändring på ett håll ger en konsekvens på ett annat, vilket inte minst de senaste årens pandemi har gjort oss bistert medvetna om.
På samma sätt ger klimatförändringarna konsekvenser för vår möjlighet att leva hur och var vi vill.
När republiken Kiribatis president Anote Tong besökte Sverige 2015 var det inte bara av artighet. Presidenten från världens östligaste land var på jakt efter en ny plats där hans drygt 100 000 invånare kunde bo. Stigande vattennivåer gör att landet sjunker och kommer inom 50 år vara obeboligt.
I Madagaskar har det inte regnat på över fyra år och ön har dessutom nyligen drabbats av två cykloner med förödande konsekvenser. Dricksvattnet är hälsofarligt och odlingsmöjligheterna är närmast utraderade. Befolkningen är enligt FN på väg mot svält som drivs av klimatförändring, inte av konflikt.
Men vi behöver inte åka till tropiska ö-länder för att se hur extremväder som torka, stormar och värmeböljor påverkar vår möjlighet att leva, odla och försörja oss. För många av oss lantbrukare här i Kalmar län är den torra sommaren 2018 fortfarande ett sår. Markerna har inte återhämtat sig.
Biosfären, vårt hem, har funnits i 3,5 miljarder år. Vi människor har bara funnits här i ungefär 250 000 år. Trots det är det vi som är den enskilt största kraften som inte bara påverkar livet i biosfären, utan driver förändringarna.
”Det kan verka hopplöst, men insikten om människans påverkan är också nyckeln till att ändra den dystra utvecklingen.”
Det kan verka hopplöst, men insikten om människans påverkan är också nyckeln till att ändra den dystra utvecklingen.
Eller som Sir Partha Dasgupta, medverkade vid Nobelsessionerna uttryckte det: ”vår ekonomi, försörjning och vårt välmående är beroende av vår mest värdefulla tillgång: naturen”. Och ekonomiprofessorn var inte ensam om insikten om symbiosen i biosfären.
Sessionerna resulterade i ett papper, ett så kallat ”call for action”, där 126 Nobelpristagare samlades kring problembild och lösningar för att skapa en mer hållbar planet.
Aldrig förr har så många Nobelpristagare från olika vetenskaper skrivit under samma papper. Men aldrig förr har vi heller stått inför en större utmaning. Och vad kan vara viktigare än att ta hand om vår biosfär, vårt hem?
Karolin A. Johansson
Lantbrukare, strategisk rådgivare.
Tidigare hovmarskalk till H.K.H. Kronprinsessan Victoria
./.
