Tidningen pratar ensidigt om friskolor – tänk på skolan någon gång!

Återigen läser jag på ledarplats om de förträffliga ”friskolorna”. Kommunala skolor är ”vanskötta”, medan ”friskolorna” blir det räddande alternativet undan mobbning och destruktivitet. Att ”friskolorna” vart ett lyft för alla står utom allt tvivel. Detta bevisas av ”många undersökningar”. Allt detta sker, när föräldrar får valfrihet.

Jag är inte lika säker på det. Att ”friskolorna” blivit ett lyft för dem som går där är högst troligt, men hur är det med övriga elever? Jag har några frågor till politiska redaktionen.

Innebär ”lyft” att det råder en betygsinflation eller har kunskaperna ökat? Varför blir resultaten bättre för friskolorna trots fler obehöriga lärare? Finns det avgörande skillnader mellan nationella prov och slutbetyg? Blir läraren eller eleverna bättre om det sätts fler VG och MVG än man borde, och inga elever underkänns? Visa mig gärna dessa ”många undersökningar”!

Jag tror att det är ungefär så här: En del föräldrar väljer att sätta sina barn i en ”friskola”, eftersom man där är fri från de elever, vars föräldrar av olika skäl inte förmår att få sina barn studiemotiverade. Föräldrarna har kanske problem, som påverkar barnens liv i allmänhet och skolgång i synnerhet. Dessa föräldrar leker inte ens med tanken på att välja en ”friskola”. De tänker förmodligen på annat.

Politiska redaktionen skriver: ”En människas tolerans grundas oftast på inre trygghet.” Detta håller jag med om. Men om den inre tryggheten saknas? Hur blir det då?

Ingår inte sociala problem och barn som far illa i högerns tankevärld? Är det i så fall barnens fel att deras pappa eller mamma inte har valt rätt skola åt dem? Varför blir en del barn mobbare? Varför får en del barn stryk hemma? Varför utsätts en del barn för sexuella övergrepp? Varför jobbar de inte under lektionerna? Varför blir en del barn ”stökiga” i skolan? Varför vandaliserar de sin skola? Varför skolkar en del barn? Varför gör de inte sina läxor? Varför utsätter en del pojkar flickorna för sexuella trakasserier? Varför hotar de lärare och andra elever? Varför har inte deras föräldrar valt att sätta dem i en ”friskola”?

”Friskola” innebär för mig en skola, som är fri från elever med sociala problem. Det innebär således, att ”friskolorna” plockar russinen ur kakan, eftersom det är elever med sociala problem som kostar pengar. Det innebär vidare, att ”friskolorna” bidrar till ökad segregation.

Som en bekant till mig så tydligt förklarade: ”Jag satte mina barn i en friskola. Det löste inte problemen, men det löste mina problem.”

Kan det sägas bättre?

H-G Strömer, Högsby

Svar

Det är visserligen den politiska redaktionen som är tillfrågad, men jag ska svara personligt. För jag tänker ta mig själv som exempel. I lågstadiet gick jag i en liten kvartersskola med tre klasser – hur bra som helst. I mellanstadiet förflyttades alla till den stora nya kommunala skolan. Det var många problem, och jag var ganska mobbad. Dessutom var lärarna dåliga och byttes ofta. När min mor ringde och klagade blev hon utskälld av en socialdemokratisk skolpolitiker som menade att ”det som var gott nog åt andra dög åt hennes familj också.”

Hade jag gått kvar i den skolan hade jag gått till råttorna.

I stället satte min mor mig – med inte försumbar ekonomisk uppoffring – i en halvprivat skola inne i Stockholms centrum. Det var ett paradis att äntligen kunna gå till skolan utan att behöva vara rädd! Och som den som tyckte det var roligt att lära sig var det fantastiskt att ha insiprerande och entusiastiska lärare som ville något. För mig kom livet på rätsidan igen.

Och jag minns än hur min mor stod vid sekretären i hallen där telefonen fanns och kort meddelade den socialdemokratiske skolpolitikern att han kunde tycka vad han ville, men vår familj nu var fri från hans fördomar och maktfullkomlighet.

Så det är med personligt engagemang jag nu faktiskt tycker att H G Strömer är destruktivt fördomsfull. Först och främst därför att det aldrig är ”skolan” som abstraktion som har magont på morgnarna, som förfaller till likgiltighet inför lärandet, eller som blir slagen på rasterna. Det är enskilda elever, vars problem ofta kan botas när de och deras familjer ges valfrihet.

Och jag har i vuxen ålder sett vänner och bekanta vars barn varit i samma läge, men som fått en ny start i livet när de fick växla skola.

Det är självklart inte så att alla kommunala skolor är vanskötta. Och det är självklart inte så att alla enskilda skolor eller friskolor är bra. Men det som är brar är friheten att välja det som passar detg enskilda skolbarnet bäst. Jag ger inte ett vitten för Strömers alla jämlikhetsabstraktioner så länge ett barns framtid riskeras eftersom det inte kommer i en skola som passar. För det vi talar om är människor, inte det abstrakta och diffusa ”samhället”.

Per Dahl

Politisk chefredaktör

PS PÅ denna plats finns tre rapporter från skolverket att läsa. DS