Tiden talar för kärnkraft
Innan det borgerliga maktskiftet hette det ofta att marknaden inte vill ha ny kärnkraft. Det är för dyrt, och tar för lång tid att bygga. Beskedet från Uniper – majoritetsägare av bland annat OKG – att man inom ramen för sina framtidsplaner för olika typer av energislag vill bygga ett nytt kärnkraftverk i Barsebäck visar att verkligheten inte är så svartvit.
Den politiska viljan är en viktig faktor i sammanhanget. Ett rödgrönt styre som subventionerat andra energislag samtidigt som man signalerat att kärnkraften inte har någon framtid har bidragit till att dämpa intresset för kärnkraft.
Det är förståeligt att viljan att investera har varit låg när det har varit svårt att se någon långsiktighet i kärnkraften. Med ett nytt styre som förespråkar kärnkraft som en del i en mix av energislag, bland annat med ett löfte om gröna kreditgarantier på 400 miljarder, ser läget annorlunda ut.
Och just exemplet Uniper är ett tecken på att det inte bara är i Sverige som det rör på sig. Företaget ägs sedan denna sommar av tyska staten, som annars gått längre än Sverige i nedläggning av kärnkraft. Även om detta förvärv inte innebär en total omsvängning i sig är det ändå talande. För att säkra energiförsörjningen är till och med tyskarna medvetna om behovet av kärnkraft.
Bekymmer som den långa tid det tar att bygga ett kärnkraftverk kvarstår dock. Den nya reaktorn Olkiluoto 3 i Finland blev inte bara dyrare än tänkt, den blev också tretton år försenad. Lärdomarna från den utdragna processen, och från de tekniska lösningarna, kommer vara av vikt för att förkorta nya byggen Sverige. Det vore också lönt att ge små modulära reaktorer en chans. Till skillnad från traditionella, stora anläggningar skulle de inte kräva skräddarsydda konstruktionslösningar – sådant som lätt gör dem både försenade och dyrare. I stället skulle det röra sig om serieproducerade delar vilka köps som moduler.
Unipers vilja att ersätta Barsebäcksverket är i grunden välkommet. Huruvida det är rätt tänkt att det ska ligga just på den platsen finns det dock skäl att diskutera. Om det för de skånska Kävlingeborna själva vore förhållandevis okontroversiellt har Köpenhamnsborna på andra sidan Östersund ett annat perspektiv.
Även om kärnkraften är säker är det förståeligt att många kan vara skeptiska till att ha ett kärnkraftverk alldeles i närheten av ett lands huvudstad, i synnerhet som anläggningen ligger inom en annan nations gränser. För att vårda de dansk-svenska relationerna vore det värt att överväga en alternativ placering. Men ett viktigt steg i rätt riktning har nu tagits.