Tid(ö) för en stor skattereform
Det första året för Tidöpartierna har präglats av en rad komplexa kriser. Och även om förändringsarbetet varit omfattande när det gäller bland annat kriminal- och energipolitik har de stora genomgripande reformerna lyst med sin frånvaro.
I slutet av den kommande våren lär debatten dock vara en annan. I Dagens Industri presenterar nu den av regeringen tillsatta produktivitetskommissionens ordförande, Hans Lindblad, för första gången sina tankar på det första utkast till reformer som ska offentliggöras före 1 maj. Ett slutdokument väntas ett år före nästa val, vilket lär påverka den politiska dagordningen.
Regeringen har varit försiktig med att utlova större ekonomisk-politiska förändringar. Det tidigare januarisamarbetet mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet hade ju också en stor skattereform som sitt huvudnummer. Men arbetet var så hårt präglat av låsningar att det aldrig kom igång på allvar. Produktivitetskommissionen ser alltså ut att leverera skrapa reformförslag efter bara ett års arbete. Frånvaron av partipolitiska låsningar i arbetet tycks här vara en fördel för arbetet.
Skatterna i Sverige har nu pressats nedåt alldeles utan någon stor uppföljare till det tidiga 1990-talets ”århundradets skattereform”. Hans Lindblad var själv arkitekten bakom jobbskatteavdragen som uppvärderade arbete och gynnade låg- och medelinkomsttagare. Det var en ny linje från Moderaterna där höginkomsttagares skatter tidigare bekymrat mest. Med jobbskatteavdraget vände sig partiet istället till hela den arbetande befolkningen. och kvaliteten på denna förändring visas i att den inte revs upp efter ett regeringsskifte.
Arvskatten, förmögenhetsskatten och värnskatten har också försvunnit utan någon reform.. Samtidigt har helhetsperspektiv gått förlorade. I den senaste budgeten förstärktes rut och rot-avdragen. Hur effektiv denna skattereduktion är i relation till lägre skatter på arbete diskuteras inte alls. Principerna som ska utföra grunden för skattesystemet väger med tiden allt lättare och det gör skatterna mer svåröverskådliga och därmed tillväxthämmande.
I tider av krig, skjutningar och terrorhot hamnar också den ekonomiska politiken i skymundan. När svensk tillväxt ligger i bottenligan i EU och när produktiviteten bromsar in behövs emellertid reformer. Produktivitetskommissionen har ingen akut kris att hantera, såsom 1990-talets stora Lindbeckkommission, men den svaga produktivitetsutvecklingen urholkar på sikt vårt välstånd.
”Ett återkommande ingångsvärde som Hans Lindblad understryker är att stora ekonomiska klyftor i ett samhälle är ogynnsamt för den ekonomiska utvecklingen.”
Ett återkommande ingångsvärde som Hans Lindblad understryker är att stora ekonomiska klyftor i ett samhälle är ogynnsamt för den ekonomiska utvecklingen. På den punkten har han i en borgerlig kontext varit alltför ensam. Lindblad har exemplifierat med att stora och nödvändiga skattesänkningar på arbete inte kan finansieras med exempelvis en höjd moms, som skulle slå mot personer med lägre inkomster.
Att ett av kommissionens huvudförslag kommer att bli fortsatt sänkta skatter på arbetsinkomster är dock en lågoddsare. Lindblad öppnar för något av en skatteväxling där skatter sänks på arbete, medan vissa kapitalskatter justeras upp, medan andra skatter sänks.
Bland de mer kontroversiella väntar också ett förslag om en förändrad fastighetsbeskattning där reavinstskatten slopas vid bostadsförsäljningar samtidigt som en ”löpande beskattning av värdet” införs. Men kommissionen ser också ut att komma med förslag om kommunernas ekonomi, om skola och högre utbildning.
Sverige har sett många kommissioner som presenterat förslag som sedan hamnat i kylan. Till våren får vi se om Lindbladkommissionen avviker från det mönstret.Mycket talar redan för det.
