Annons

Tar universiteten del av forskningen?

Överdriven byråkratisering på universiteten begränsar den fria forskningen.
Ledare • Publicerad 30 november 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Hur mycket administration tål universiteten?
Hur mycket administration tål universiteten?Foto: Hilda Frankki

På 15 år, mellan 2004 och 2019 fick landets högskolor och universitet 4000 fler anställda högutbildade administratörer och chefer. Gruppen växte från 6 000 till 10 000 personer.

Studenterna blev också fler. Fast gruppen växte inte lika snabbt. Medan lärarna och forskarna var ungefär lika många i början och i slutet av perioden.

Annons

Alltså fler studenter per lärare. Men färre studenter per administratör.

Att en förvaltning kan växa oberoende av själva verksamhetens omfattning är väl känt. Den brittiske författaren och marinhistoriken Cyril Northcote Parkinson, konstaterade att den brittiska flottan fått fler amiraler än fartyg, och att det anställdes fler tjänstemän på den myndighet som ansvarade för kolonierna, samtidigt som storleken på imperiet minskade brukar omtalas när det gäller hur administrationen kan blåpsa upp som en bubbla.

Hur blev det så här i högskole- och universitetsvärlden? Nationalekonomen Anders Kärnä vid Örebro universitet söker besvara frågan i en rapport för Studieförbundet Näringsliv och samhälle (SNS).

Att kommunikatörerna blivit fler skulle kunna förklaras med lärosätenas tredje uppgift att verka i och med samhället. Men motsvarande utveckling syns också i regioner och kommuner. Och i företag kan tilläggas. Nya krav på genus och hållbarhet är en annan förklaring Kärnä tar upp vilket kräver personal för implementering och kontroll.

Men konsekvenserna av byråkratiseringen är ett kapitel för sig. En omfördelning av resurserna från forskning och undervisning till administration är sannerligen inte vad Sverige som kunskapsnation behöver.

”En omfördelning av resurserna från forskning och undervisning till administration är sannerligen inte vad Sverige som kunskapsnation behöver.”

I ett efterföljande samtal till artikeln Sverige, återgivit i tidskriften Respons, påpekar Kärnä att en ny grupp högutbildade administratörer också lätt får en mer kontrollerande funktion och därmed kan styra forskning på ett sätt som forna tiders sekreterare aldrig hade möjlighet till. Där kan läggas till att kommunikationsansvariga i alla organisationer får makt över specialister - från forskare till politiker - när de väljer vem i organisationen som ska ges medieutrymme.

En annan aspekt är att administrativ personal som tidigare hade till uppgift att stödja forskare och lärare, nu omger ledningen och i själva verket blir mer av en stödfunktion för den. Därmed får den växande förvaltningen inte bara konsekvenser för resurstilldelningen utan den påverkar också maktfördelningen inom lärosätena till forskningens nackdel.

Nog kan man tycka att universiteten skulle vara snabba med att ta till sig de nya forskarrönen om administrationens tillväxt. Om så inte sker. Vilka kommer då att lyssna till organisationsforskningen?

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons