Ta ned miljöpolitiken från molnen
Klimat- och miljödiskussionerna och engagemanget har alltför ofta kommit att handla enbart om utsläppsrätter och koldioxid. Problemet är inte att dessa områden inte är relevanta, för det är de – till och med akuta –, utan för att de inte täcker alla viktiga aspekter av miljöpolitiken. De riskerar även att bli plakatpolitik utan tillräcklig förankring i forskningen.
Ett exempel på det senare var när Trafikverkets analysgrupp ASEK förra året chockhöjde värderingen av koldioxid med 600 procent, från cirka en krona till sju kronor kilot. Då varnade flera ekonomer för att mål och verklighet kolliderade. Gunnel Bångman, som leder analysgruppens arbete, tillstod att höjningen inte baserats på tillgängliga forskningsresultat, utan på regeringens skärpta klimatpolitik med ett mål om en utsläppsminskning inom transportsektorn på 70 procent mellan åren 2010 och 2030. Då forskningsläget var svårtolkat hade ASEK alltså istället valt att titta på politikens värdering (fPlus 16/9 2020). Det avslöjar hur det finns en sammanblandning av mål och vision samt ett glapp mellan dem som i själva verket uppfattar ett mål som en vision och dem som ser mål som konkreta och som per definition måste vara möjliga att uppnå.
Maria Bratt Börjesson, professor i nationalekonomi vid Statens väg- och transportinstitut, har ställt sig kritisk till att myndigheter inte fattar beslut utifrån relevanta och evidensbaserade underlag, utan istället tvingas tolka regeringens politiska intentioner (fPlus 8/10 2020). Denna ledarsida har tidigare lyft fram vikten av att lyssna på miljöekonomerna (17/12 2020) och att göra upp med föreställningen att nationalekonomi och miljö är oförenliga världar. Samtidigt som signalerna från regeringspartierna är att målen ska nås, efterlyser således experterna konkreta verktygslådor. Att klimatåtgärder baseras på tolkningar av politisk vilja, istället för på realistiska mål som går att uppnå, riskerar att minska tilltron till miljöfrågorna.
För att få bred förankring behöver miljömålen plockas ned från den visionära nivån till marknivån.
Det är först där de kan bli genomförbara. Att miljö- och klimatengagemang så hårt kopplas till frågor om utsläpp gör även att många andra för miljön viktiga spörsmål, val och beteenden sjunker undan. Miljö handlar om vad vi väljer att lägga i stekpannan, om maten som serveras i skolor och på äldreboenden, om julgranar som placeras upp och ned i vattendrag för att utgöra lekplatser för fiskyngel och om siluetter som sätts upp på kommunala glasrutor för att förhindra fågeldöd.
Det behövs en borgerlig miljöpolitik som tar sin utgångspunkt i grundläggande värden: Att värna och vårda sin närmiljö, vikten av vardagens val samt vår vilja att göra rätt – båda vad gäller oss själva och kommande generationer. För om inte vardagens val och det nära perspektivet finns, hur ska då individer motiveras att bidra till de stora lösningar vår planet och mänsklighet behöver?
