Annons
Fallet Gui Minhai är ett misslyckande för svensk diplomati.

Sverige står sig slätt mot den hänsynslösa supermakten

Ledare • Publicerad 25 februari 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Flera partier kräver att Kinas ambassadör Gui Congyou ska utvisas ur Sverige.
Flera partier kräver att Kinas ambassadör Gui Congyou ska utvisas ur Sverige.Foto: Jonas Ekströmer/TT

Sverige har inte ens haft grundläggande insyn i fallet Gui Minhai, som har hållits fängslad i Kina. Det var okänt att något slags rättegång skulle hållas. Det är inte ens säkert att Gui Minhai fortfarande är svensk medborgare. Eventuellt har han förmåtts avsäga sig medborgarskapet. Att Kina efter att ha dömt Gui Minhai till tio års fängelse skulle lyssna på svenska krav och släppa honom fri framstår som osannolikt.

Det är inte mängden ansträngningar att få Gui Minhai fri det har varit fel på. Däremot är styrkeförhållandena hopplöst ojämna.

Annons

Det är lätt att nu kräva drastiska åtgärder, som att utvisa Fastlandskinas ambassadör i Stockholm. Men faktum kvarstår att Sverige kommer att behöva förhålla sig till Pekingregimen. Kina är Sveriges största handelspartner i Asien och åttonde största handelspartner mätt i varuhandel. ”Kina blir allt viktigare för svensk tillväxt och svenska arbetstillfällen”, som regeringen skriver i sin Kinastrategi. Detta är regimen inte omedveten om.

Denna skeva relation hade behövt balanseras upp av ett synnerligen skickligt diplomatiskt arbete från UD:s sida. Dessvärre har hanteringen av fallet Gui Minhai snarare varit fiaskobetonad. Ambassadören Anna Lindstedt kommer i mars att ställas inför rätta för egenmäktighet vid förhandling med främmande makt.

Journalisten Jojje Olsson har i en serie artiklar belyst hur klumpigt och valhänt saken sköttes i utrikesförvaltningen, där den avsiktliga vaghet i språket som har odlats på utrikesdepartementet nu straffade sig genom ömsesidiga missförstånd. ”Exemplen på 'UD-språk' och oförmågan att inom en av våra viktigaste myndigheter tala ur skägget är otaliga i Säpos förundersökning”, skriver Olsson.

Som Pekingregimen utvecklas är Gui Minhai inte den siste svenske medborgare som kommer att drabbas av dess vrede. Politiskt kan styrkeförhållandena bara uppvägas genom att Sverige agerar inom ramen för EU. Diplomatiskt måste misslyckandet få konsekvenser. Det är svårt att inte komma till slutsatsen att UD har försämrat ett redan dystert läge.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons