Daniel Braw: Svagt att skylla försvarsbesparingar på coronaviruset
Av alla skäl att inte satsa på försvaret är regeringens senaste det märkligaste. ”Att beskriva det som om regeringen inte vill satsa på försvaret är en ren osanning”, skrev försvarsminister Peter Hultqvist i en debattartikel nyligen. ”Samtidigt utgör den globala pandemin och dess ekonomiska konsekvenser realiteter som inte går att bortse från.”
Med den inställningen är det inte konstigt att ännu en förhandling om försvaret har strandat. Regeringen har inte velat förbinda sig till några anslagsökningar efter 2025, ett alternativ som av Liberalernas försvarspolitiske talesperson Allan Widman beskrivs som ett icke-bud i förhandlingen.
Det innebär inte enbart att en pågående förhandling läggs på is, utan också att januaripartiernas överenskommelse om försvaret från förra året frångås. Där ingick att helheten i försvarsberedningens förslag skulle genomföras, en ambition som regeringen uppenbarligen inte längre har. Med den finansiering regeringen föreslår kommer mindre än hälften av satsningarna som försvarsberedningen bedömde som nödvändiga att kunna genomföras. I förhållande till överenskomna ambitioner och gemensamt uppfattade behov för den S-ledda regeringen en stenhård sparpolitik.
Försvarsministerns egen roll i detta är värd att notera. Hultqvist hade stor trovärdighet även bland borgerliga väljare. I samband med skandalen på Transportstyrelsen framställdes ministern som så oundgänglig att misstroendeinstrumentet inte skulle användas. Nu söker Hultqvist framställa Moderaterna och Kristdemokraterna som oansvariga för att de vill skjuta till medel till försvaret även efter 2025. Då har regeringen ändå inte ens börjat titta på besparingar på andra områden.
”Försvaret av Sverige är inget särintresse – det är en grundläggande del av vårt samhällsbygge”, sa statsminister Löfven i ett tal 2018. Så fort krisen slog till visade sig hur ihålig retoriken var. När pengarna tröt var försvaret det första som prioriterades bort.
