Struktur för beredskapskultur
Det handlar om nästan fem miljarder per år som skall läggas på det civila försvaret. Syftet är att rusta svenska myndigheter så att de när krisen eller kriget kommer kan ha en stabiliserande effekt på samhället. Det handlar om ytligt sett ganska enkla saker: myndigheterna skall se till så att de kan fortsätta sitt arbete även vid allvarliga störningar. För då kommer nämligen samhället i stort också kunna göra det.
Hur de sextio olika myndigheterna som pekats ut i jättesatsningen når dit är säkert inte lika enkelt. Dagens digitala nåbarhet gör hotbilden mot datorer, register och digital infrastruktur mycket komplex. Idag krävs det löpande uppgraderingar för att inte lämna öppet för fientliga attacker och dataintrång.
Med en ny myndighet för psykologiskt försvar som inleder sin verksamhet i Karlstad i höst kommer mer allmänt riktade påverkansoperationer att fångas upp. Det skall bli mycket intressant att få ta del av den myndighetens kommande rapporter. Rimligen blir det också välgörande för samtalet om fenomenet påverkansoperation att få se konkreta exempel som fångats upp.
”För Småland innebär detta att splittringen mellan länen förstärks. Polisen är redan organiserad på så vis att Kronoberg styrs från Malmö och Kalmar samt Jönköping från Östergötland.”
Men bortom den digitala världen finns också den fysiska. Civilförsvarssatsningen syftar till att de inblandade myndigheterna skall ”verka för högsta möjliga försvarseffekt”. Det är en formulering som för tankarna till gångna decenniers beredskapslager och djupa struktur för krigsplacerade. Hemvärn och frivilligorganisationerna har kunnat fånga upp engagerade personer men att utbilda myndighetspersonal även i mycket grundläggande beredskapsarbete lär bidra till en slags ”Leitkultur” (begrepp lånat från tysk politik): statsanställda är en stor samhällsgrupp och tvingas de arbeta med beredskapsfrågor blir dessa normaliserade.
Länsstyrelserna kommer att få en central position i detta arbete. De skall delas in i sex olika beredskapsområden med en landshövding ställd över de andra. För Småland innebär detta att splittringen mellan länen förstärks. Polisen är redan organiserad på så vis att Kronoberg styrs från Malmö och Kalmar samt Jönköping från Östergötland. Det skall nu gälla även för länsstyrelsernas civila beredskap. Det är möjligen ingen stor sak och bekräftar egentligen det som många redan vet: Smålands tre län har stora skillnader mellan sig.
Allt beredskapsarbete handlar om att använda tillgängliga resurser för att skydda större resurser mot faror som ännu inte materialiserats. Det är en form av slöseri, eller snarare spill, jämfört med den optimala användningen. Det gäller oavsett om det handlar om att köpa vattendunkar och pilsnerkorv eller att som kommun bygga upp avancerad digital infrastruktur för att skydda sig mot attacker som kan stoppa utbetalning av löner och på kort tid lamslå en stad.
Men det är ofta ganska små resurser som krävs för att markant höja tröskeln för den som vill förstöra, oavsett om det rör sig om digitala attacker som den Kalix kommun utsattes för innan jul (och som kunde lösas tack vare enskilda anställdas färdigheter) eller att se till så att en förgiftad vattenreservoar inte skapar det kaos som var tänkt. Med den nya strukturen kan ett långsiktigt arbete påbörjas.
