Strategibyte i sista stund?
En bok från Stiftelsen Sverige i Europa landar på redaktionsbordet. Den är skriven av Jonas Hellman och heter ?Nej-landet Sverige?. Skriftens genomgående tema är att ett nej till euron i september blir en väg in i ett mer vänsterpräglat Sverige. Ett ja skulle puffa Sverige ut i europeiska förhållanden.
Samma tema möter vi hos andra debattörer. ?Nej? och ?ja? till euron blir mer och mer en röst på vänstern respektive borgerligheten.
Att den skiljelinjen stämmer är inte helt givet. Det finns borgerliga, ja marknadsliberaler, som tänker rösta nej. Och det finns vänsterpartister som tänker rösta ja. Men sammantaget tycks den politiska utvecklingen alltmer landa i att ja är borgerligt och nej vänster.
Det gäller inte minst de handfasta följderna av ett nej i september. Som Jonas Hellman skriver kommer vänsterkrafterna stärkas inom socialdemokratin. Det blir inte nejsägaren Pagrotsky utan nejsägaren Winberg som kommer att ange tonen. Vänsterpartiet och miljöpartiet kommer att få vind i seglen.
Och på den borgerliga kanten kommer det parti som är mest folkrörelselikt och ljummet till tillväxtfrågor, centern, att vädra morgonluft.
Sannolikheten att det blir en nejseger befästs mer och mer, även om en undersökning på fredagen visade en liten ja-ökning. Jasidans mobilisering haltar och stampar. När kommer jaengagemanget?
