Strasbourg förkroppsligar Europa
Strasbourg. Många förknippar i hög grad denna franska stad i Alsace med Europaparlamentets återkommande plenarsessioner. En gång varje månad tar parlamentarikerna sitt pick och pack, lämnar Bryssel och tillbringar fyra dagar i Strasbourg.
Något som både bland euroskeptiker och EU-vänner fått kritik för att vara en dyr och klimatskadlig ”flyttcirkus” – många vill hålla sig till Bryssel. Under torsdagen kallade parlamentarikern Emma Wiesner (C) det hela för en absurditet och uppmanade till att ”avskaffa parlamentet i Strasbourg.”
Men man skulle kunna vända på saken. Sådan kritik får lätt ett populistiskt drag. Enligt Maastrichtfördraget – eller fördraget om Europeiska unionen, som det formellt heter – är Strasbourg parlamentets officiella säte. Att det till vardags är verksamt i Bryssel är förvisso praktiskt, men det finns anledningar att vara skeptisk till maktkoncentration i Bryssel – och det stolta Frankrike skulle knappast gå med på att offra Strasbourg.
Men frågan om Europaparlamentets säte ska inte förminskas till att bara handla om fransk nationalkänsla och stormaktsambitioner. Viktigt i sammanhanget är själva staden Strasbourgs skiftande historia. Den har under seklerna skiftat mellan tysk och fransk överhöghet, vilket också Strasbourgs blandade arkitektur likt årsringar vittnar om. Med den tornedalske författaren Bengt Pohjanens ord skulle man kunna kalla det för ett gränsens tredje rum.
Det hela har gjort att staden fått en betydelse som symbol för fransk-tysk försoning, och i förlängningen även europeisk sammanslutning. Få städer lämpar sig lika väl som galjonsfigurer för Europatanken – och därmed som säte för parlamentet.
”Kritik mot parlamentets verksamhet i Strasbourg får lätt ett populistiskt drag.”
Till saken hör också att det är i Strasbourg som parlamentet normalt håller sina mer betydelsefulla sammankomster. Det är vid dessa månatliga sammanträden parlamentet fattar sina faktiska beslut och tar ställning till kommissionens lagförslag – även om utskottsförhandlingar, diskussioner och enstaka kortare sessioner rullar på i Bryssel under resten av månadens veckor.
Vad gäller den verksamheten som sådan är kanske inte försoning och samarbete de ord man först associerar till. Det kan vara i hög grad polariserande frågor som debatteras, som också skär genom partigrupperna eller möter motstånd i oväntade sammanhang. Som den omstridda rapport om prostitution som parlamentet under torsdagen till slut röstade för att ställa sig bakom. En rapport som uppmanar medlemsländerna att anamma den svenska modellen för att motverka prostitution genom att kriminalisera sexköp men inte straffa den prostituerade.
Inte ens hälften av ledamöterna röstade för rapporten. Även om det vittnar om skilda synsätt på frågan runtom i Europa vore det en överdrift att bara skylla på patriarkala strukturer. Även oväntade röster har kritiserat den nordiska modellen, som Amnesty, Human Rights Watch och de Gröna i Tyskland. Det är i och för sig inte första gången de landar fel.
Bland svenskarna röstade bara Sverigedemokraterna mot. Även om de står bakom den svenska lagen menar de att det finns en risk att Sverige längre fram tvingas luckra upp sexköpslagen om man ska kompromissa med andra länder.
Men en uppmaning till medlemsländerna är inte samma sak som en bindande förordning, och att parlamentet yttrar sig i en fråga som berör gränsöverskridande trafficking är inte orimligt. Tvärtom. Att adressera gränsöverskridande problem är en av sakerna EU kan vara bra för. En välkommen påminnelse denna sensommardag i det gränsöverskridande Strasbourg.
