unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Straffmätning ett ändlöst problem

Livstidsstraffet illustrerar politikens svårigheter att påverka lagens uttolkning.
Tidsbestämning av livstidsstraff avgörs av Örebro tingsrätt.
Tidsbestämning av livstidsstraff avgörs av Örebro tingsrätt.
Foto: Pavel Koubek/TT
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Anhöriga till mordoffer kritiserar tidsbestämning av livstidsstraff. Sedan 2006 avgörs ansökningar om att omvandla livstids fängelse till ett tidsbestämt straff av domstol. Tidigare var enda möjligheten att få nåd av regeringen.

Syftet med reformen var att öka rättssäkerheten bland annat genom formella bedömningskriterier som domstolen måste döma efter. Till skillnad från regeringen som får avgöra en nådeansökan på vilka grunder som helst. Vad som inom juridiken kallas diskretionär bedömning. Domstolsprövning skulle också öka transparensen eftersom besluten måste motiveras.

Skälen är rimliga men ändringen har fått bieffekter. I sin sista granskning av hur regeringen nyttjade nådeinstitutet innan den nya lagen, fann Konstitutionsutskottet att färre än tio procent av alla ansökningar hade beviljats under det senaste decenniet. P4 Gävleborg konstaterar dock i en granskning att sedan 2006 har en tredjedel av ansökningarna beviljats redan första gången.

Visserligen var det förväntat att antalet ansökningar om tidsbestämning skulle öka. Men syftet var aldrig att det skulle bli enklare att lyckas. Tvärtom var en av utgångspunkterna i propositionen att verkställighetstiderna, alltså straffets längd, inte skulle förändras.

Att så många livstidsdömda får tidsbestämda straff, vanligen på 21 år som med villkorlig frigivning blir 14 år, väcker frågan om det verkligen är ett livstidsstraff alls. Även bortsett från den bokstavliga tolkningen, som aldrig har varit relevant i modern tid, var obestämdheten straffets själva poäng.

Vid införandet menade vissa bedömare att den systematiserade prövningen i praktiken kunde innebära ett avskaffande av livstidsstraffet på sikt. I takt med att fler dömda beviljades tidsbestämning och att praxis om längden etablerades skulle obestämdheten försvinna. Då majoriteten av partierna stöder livstidsstraffet vore det orimligt om bedömarna fick rätt och det avskaffades genom att runda riksdagen.

Ett annat problem är att straffets symbolvärde urholkas. Livstids fängelse är lagens strängaste straff och ska signalera allvaret i den dömdes handlingar. Men som Carina Höglund, mamma till Engla Höglund som mördades 2008, påpekar i P4 Gävleborg, påminner omvandlingsprocessen om att staten egentligen vill att den dömde en dag ska komma ut. Något som varnades för redan 2006.

I grunden är det rimligt att tidsbestämningar avgörs rättssäkert genom domstolsprövning. Den juridiska makten ska vara skild från den politiska. Men just därför måste också politiker se till att lagstiftningen leder till avsedd domstolspraxis. Så att lagen ligger i linje med folkviljan.