Sten Tolgfors: Sten Tolgfors: Mobbning är aldrig den drabbades fel

Skolplikten ålägger barn att vistas i en miljö som inte alltid garanterar deras säkerhet, trygghet eller välbefinnande. Skolan, en verksamhet som ska förmedla kunskap bygger inte alltid på kunskap i arbetet mot mobbning. Lägstanivån är därför för låg och barn far illa i onödan.

Finns eldsjälar på skolan kan arbetet vara framgångsrikt. Saknas eldsjälar så kan arbetet vara svagt eller ineffektivt, för vad vi talar om är inte att enstaka temadagar eller kompisveckor gör skillnad. Det är det vardagliga, uthålliga, kunskapsbaserade och systematiska arbetet som fungerar.

Det går heller inte att delegera ansvaret för skolans sociala klimat till några få. Varje vuxen - oavsett position på skolan - bär ansvar.

”Det är inte ens fel att två träter.” Jo då, det är det. Mobbning är aldrig den drabbades fel.

För vad är mobbning? Det är när en person utsatts för varaktiga, upprepade negativa handlingar från en eller flera personer och det finns en ojämlikhet i maktförhållandena mellan offer och förövare. Med andra ord, en elev som kan ha mindre möjlighet att värna sig utsätts av en eller flera personer, som kan ha högre aggressivitet och lägre empati.

Att mobbning utgår från ojämlika maktförhållanden, gör att problemen förstärks om felet söks hos både offer och förövare.

Mobbning kan ske med olika ursäkter, men det är inte i någonting hos offret som förklaringen ska sökas. Det är hos förövaren förklaringen ligger och i det sociala klimat som accepterar eller möjliggör agerandet. Detta till trots är det inte ovanligt att vuxna vill värja sig från det otäcka i att unga kan utsätta andra unga genom att söka förklaringar hos den kränkte: ”Han är ju si, eller hon gjorde ju så…” Det finns bara ett beteende som ska upphöra, och det är mobbarens. Men alla i en klass påverkas och påverkar det som händer. Den som drabbas av mobbning urholkas som människa.

Vad är inte mobbning? Enskilda konflikter, stök, bråk, som utan att vara återkommande eller systematiskt riktade mot en enskild elev sker vardagligen i skolan. Det är nödvändigt att skolan ser skillnaden, för de måste bemötas olika.

Att mobbning utgår från ojämlika maktförhållanden, gör att problemen förstärks om felet söks hos både offer och förövare. Det gör att medling, där bägge parter får frågor om vad de kan göra för att få ”bråken” att upphöra kan förstärka problemen. Den som är i underläge och utsatt får ta på sig del av skulden. Det förstärker det ojämlika förhållandet.

Vad kan då göras? Det går att omstrukturera det sociala klimatet på en skola, så att den sociala belöningen för den som ger sig på andra vänds i sin motsats. Det kan ge avsevärda förbättringar, enligt studier en halvering på ett par år.

Vad krävs för att lyckas? Utbildning av, samarbete mellan och total konsekvens ifrån skolans samtliga vuxna. Om en vuxen griper in, men en annan tittar bort så blir effekten att den som tiger samtycker. Rektor bär ansvaret för skolans insatser.

Varför sker det inte? Det saknas ledarskap och tillräckliga politiska krav på att det ska ske. Men flera kommuner har kommit långt. Sollentuna och Helsingborg utbildar sina skolor i Olweusprogrammet, som är det jag refererar till här.

”Det är bara på skoj!”, brukar det heta. Det är det inte alls! Mobbning är på djupaste allvar och det är dags för vuxenvärlden att agera.

Sten Tolgfors

före detta försvarsminister och handelsminister, och numera verksam som konsult