Stafettläkarna och de hemodlade grönsakerna

Åter skälls det på springläkare. De är ohyggligt dyra, säger landstingspolitiker. Läkarna bara kommer och går, fortsätter de. Så allt vad vårdkontinuitet och långvarig patientrelation heter far på tippen. Inte får det gå till så! Nu ska landstingen därför om några dagar komma överens om en gemensam linje som ska stänga ute stafettläkarna.

Ja, den som vill vara stafettläkare tjänar mycket pengar. Någon har hävdat att en duktig läkare kan försörja sig genom att jobba några dagar i månaden. Resten av tiden kan han spela golf, segla, åka sidor eller jobba med att sätta sitt hus i ordning. Det är ju så dyrt med hantverkare att det det är mer fördelaktigt att även stafettläkaren tar ledigt och lägger golv, medan hans eller hennes stafettläkarefterträdare lägger bandage. Vad är det man brukar säga om en svart marknad i dess olika varianter. Jo, ju mer reglerad och tillbakaträngd den vanliga marknaden är, desto dyrare blir undantagsmarknaden.

Det gällde en gång för hemmaodlade grönsaker i Sovjet som bara fick säljas på speciella platser. Det gäller evenemangsbiljetter som säljs när de flesta av dem går till specialutsedda utvalda. Det gäller bostäder i Sverige, där hyresmarknaden är hårdreglerad. Och det gäller med all önskvärd tydlighet också sjukvården.

Svensk sjukvård kan, det har denna tidning skrivit många gånger, bäst liknas vid ett oligopol, där ett tiotal vårdproducenter har lagskyddad rätt till de vårdsökandes skattepengar. De har också delat upp landet mellan sig så att de inte påverkar varandra i onödan. I ett stort antal frågor samarbetar de i en kartell som heter "Landstingsförbundet". Eftersom de inte har förmågan att ordna sina egna ekonomier är de starkt beroende av den centrala styrning som utövas av socialdepartement och regering.

Den svagaste parten i denna förening av sammanslutna producenter är som alltid den enskilda människan, i detta fall när hon blir sjuk och behöver vård. Socialminister Lars Engqvist försöker likt en vårdens Gorbatjov införa valfrihet på enhetspolitikens villkor i denna miljö, för att rädda den från att falla samman.

Vi läser i dagens tidning om ett av Sveriges "fula" sjukhus. Det drivs i Simrishamn av Praktikertjänst på uppdrag av Region Skåne och är just ett sådant sjukhus som socialdemokater vill förbjuda. Liksom stafettläkarna är det en liten öppning i de annars jämnfärgade vårdvillkoren. Och då ska man betänka att det här egentligen inte alls handlar om marknadsinslag. Det som sker är att en av oligopolproducenterna låter Praktikertjänst sköta det praktiska, men behåller den övergripande makten över vården.

Det är också i detta perspektiv man ska se debatten om de borgerliga i vårt eget landsting. Deras eventuella förslag rör upp stormar av s-indignation. Egentligen går de borgerliga ungefär den väg som den senare Gorbatjov hoppades på: förnyelse och reform inom systemets ram. Även det kan för den perspektivlöse te sig revolutionärt.