Annons

Spriten bakom S-segern i grundlagsfrågan?

Spelet bakom Torekovuppgörelsen som raderade kungens politiska makt var raffinerat och innehöll stor hittills inte uppmärksammad dramatik. Så skedde enligt ny forskning en stor grundlagsreform i strid med folkviljan.
Ledare • Publicerad 21 maj 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Hotel Kattegat, Torekov. Intaget av alkohol under förhandlingarna kan ha bidragit till förändringen av monarkins betydelse.
Hotel Kattegat, Torekov. Intaget av alkohol under förhandlingarna kan ha bidragit till förändringen av monarkins betydelse.

Hur gick det egentligen till när den så kallade Torekovkompromissen om att begränsa monarkens betydelse till rent ceremoniella frågor slöts? I en färsk bok på 500 sidor - Partierna och demokratin under författningsdebatten 1965-1980 (Daidalos) – av historikern Mikael Svanberg vid Karlstads universitet ges en häpnadsväckande bild av det politiska spelet bakom uppgörelsen i hela grundlagsfrågan och i Statsvetenskaplig Tidskrift ägnas de nya rönen grundligt intresse av Lundaforskaren Nils Gustafsson i en välskriven text.

1974-års regeringsform kom av m-ledaren Gösta Bohman att kallas för världens sämsta grundlag mot bakgrund av att skyddet för individuella fri och rättigheter var för svagt. Och frågan som utgör ram för boken är varför Sverige överhuvudtaget bytte konstitution. Att stater skiftar grundlagar är mycket ovanligt och som Svanberg konstaterar var Tage Erlander (S) ointresserad av att förändra i allmänhet och kanske i synnerhet begränsa monarkins makt. Även Palme var mer intresserad av politisk konsensus än konflikt.

Annons

Grundlagsförändringen menar Svanberg- och här kan man ha synpunkter var svar ”på ett problem som de flesta ansåg inte fanns”.

Moderaterna under Bohmans ledning hade inget politiskt intresse alls av de stora förändringar som sedan skedde av monarkins makt. Däremot önskade det stora oppositionspartiet begränsa regeringsmakten.

Men maktspelet ledde fram till en kompromiss som inget av de stora aktörerna egentligen eftersträvade. Socialdemokratin var ansatt av en liten men högljudd republikansk falang med stort stöd i medierna, framför allt Sveriges Radio som får mycket hård kritik i framställningen för dess tendentiösa hållning. Och Svanbergs djupgående forskning indikerar hur en enskild person för Moderaterna påverkade utfallet.

Moderaternas man under Torekovförhandlingarna, Allan Hernelius skildras som en förhandlare som gärna själv ville gå till historien som en grundlagsfader. Samtidigt omtalas han som en ”törstig jäkel” som under förhandlingarna skjutsades av professorn Nils Stjernqvist - den ende med bil - till Systembolaget i Båstad för att ”köpa ut”. Vid de avgörande förhandlingarna på Hallands Väderö utan experter och sakunniga var inte Hernelius närvarande. Det spekuleras i att monarkin i dess traditionella bemärkelse således ”söps bort” för att använda mina ord.

Så blev han också något av en syndabock i efterhand. men som författaren visar uppträdde Bohman med något av ett Janusansikte. Källorna beskriver två Bohman. En som anhängarna av kompromissen under 1970-talet och en senare som framträder ”lurad och luttrad”. Och framför allt var Bohmans överordnade mål att undvika splittring mellan de borgerliga partierna inför kommande val. iI vart svall svalde Bohman kompromissen ”med hull och hår”.

Här kunde Svanberg med fördel kunnat ha hänvisat till bland annat Stefan Olssons forskning om Högern och demokratin som visar hur partiet tidigt valde sammanhållande kompromisser i ”nationens intresse” i bland annat rösträttsfrågan för att undvika splittring och uppslitande konflikter.

Vad som tydligt skildras är vilken minimal roll väljarna spelade i grundlagsfrågan. I en folkomröstning hade, menar författaren, väljarna sagt nej. Svanberg ser en ”hänsynslös svensk politisk demokrati” som inte alls tar hänsyn till väljarnas åsikter.

”Ja, Svanberg ger en annan bild av den svenska historieskrivningen än den som är färgad av socialdemokratins idédominans.”

Ja, Svanberg ger en annan bild av den svenska historieskrivningen än den som är färgad av socialdemokratins idédominans. Och frågan som man inte kommer undan är hur Sverige skulle sett ut om det druckits mindre sprit på Torekov under förhandlingarna.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons